Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 1. En blick in i framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
ling, hvilket hinder ställer sig i vägen för vårt hopps uppfyllelse?
Jag vill väl inte tro, att din far ogillar och motarbetar mina ärliga
planer?
— Visst inte, Ragnar. Min far, det vet du ju, önskar
ingenting hellre än min lycka. Han är så god, så kärleksfull mot mig,
han aktar och värderar dig högre än hvarje annan man i din ålder,
och likväl . . .
— Nå, min älskling, då gifves det ju intet hinder, då är du
inför Gud redan nu min tillbedda trud, och snart — snart skall
du helt vara min, min egen rara, älskade flicka. Redan i morgon
skall jag infinna mig hos din far och bedja om hans jaord, om hans
faderliga välsignelse.
— Vill du krossa min fars hjärta, Ragnar, så kom; men vill
du inte med uppriktigt beklagande för alltid bli afvisad af honom,
så uteblif!
— Hildur, du talar i gåtor. Jag besvär dig lör vår kärleks
-för Guds skull förklara dig tydligare!
— Det är omöjligt, Ragnar. Det är en hemlighet, som skiljer
oss. Mottag den heliga försäkran, att jag i försakelsen i tid och
evighet skall älska dig och förblifva dig trogen! Ansätt mig bara
aldrig med frågor för att få veta, hvad som grusat vår lycka! Jag
kan ej säga någonting närmare därom, men kanske skall du
sedermera själf få veta allt, och då — gråt då en stilla tår af deltagande
för din stackars Hildur! Farväl, min innerligt älskade Ragnar,
farväl! . . .
Den unge mannen tillslöt hennes mun med en kyss.
— Nej, nej! utbrast han. Jag afstår ej från ägandet af dig,
min ängel, aldrig afstår jag från dig, tillade han stridsfärdig och
segervibs.
Hildur slet sig lös.
— Det måste du ju, såvida icke Gud gör ett under, stönade
hon. Stanna! Följ mig inte, Ragnar! Jag har nu ett högst
allvarligt ärende att uträtta. Ansätt mig icke med frågor och böner,
ty det gäller här min väninna Lillys hela lefn&dslycka.
Ragnar var storligen förvånad.
Hildur tryckte den hvita rosen i hans hand, och innan han
hunnit hämta sig från bestörtningen, var hon redan försvunnen.
— Aldrig — aldrig skall jag afstå från dig, mitt lifs ängel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
