Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 2. I lättsinnigt sällskap - 3. En ädel kvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
— Jag utmanar er, jag utmanar er på duell, ni fjantiga narr, •
skrek grefven, alldeles utom sig.
— Om det också vore tillåtet att duellera, så skulle jag likväl
anse det under min värdighet att slåss med en skurk, svarade Folke
i fast, själfmedveten ton.
— Jaså, ni är så feg.
— Anser ni er ha blifvit förfördelad af mig, så skulle ni göra
mig en tjänst, om ni ville stämma mig inför rätta. Där skulle jag
bevisa sanningen af mina påståenden. Och gör uu, precis som ni
för godt finner, ni erbarmlige skurk !
Efter dessa ord lämnade Folke Wallmark värdshuset utan att
vidare bevärdiga grefven eller det öfriga lättsinniga sällskapet med
en enda blick.
TREDJE KAPITLET.
Ei ädel kvinna.
— Hvad i Guds namn nu då? Är Lilly ... är fru grefvinnan här?
I en ton af det djupaste och hjärtligaste medlidande, paradt
med skräck och öfverraskning, utstötte Folke Wallmark dessa ord.
Han hade, som vi redan hört, varit Lillys ungdomskärlek,
men i följd af en skändlig intrig från grefve Adlerströms sida, hade
den älskade flickan blifvit honom trånryckt.
Just som han lämnat värdshuset, mötte han tvänne beslöjade
fruntimmer.
— Folke!
Detta utrop kom oåde gladt och förskräckt öfver Lillys af
sinnesrörelse skälfvande läppar.
— Tyst, tyst! förmanade Hildur Liljefeldt, ty denna var
grefvinnans följeslagerska. Ingen oförsiktighet, snälla du!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
