Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 3. En ädel kvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
— Orm! undslapp det den lyssnande grefvinnans läppar.
Lyckligtvis förklingade detta hennes utrop ohördt. Grefven
steg upp och slog med lidelsefull häftighet armarna kring flickans
hvita hals.
— Då röfvar jag den kyss, som du vägrat att gifva mig,
förklarade han.
Vildt och stormande drog han förförerskan till sitt bröst och
betäckte hennes mun med heta, glödande kyssar.
Ur flickans svarta, hemskt glödande ögon lyste skadeglädjens
och den demoniska triumfens eld.
Men strax därpå stötte hon med bägge händerna ifrån sig sin
stormande älskare. Och nu blixtrade i stället hennes ögon af vrede,
då hon utbrast:
— Du har ingen rättighet att kyssa mig. Du har ingen
rättighet att tvinga mig att fortfarande förblifva din älskarinna. Lämna
mig genast och visa dig ej för mina ögon, innan du är fast
besluten att låta skilja dig från din fru och att upphöja mig till
grefvinna genom ett lagligt giftermål med dig.
— Men käraste. Anna, det går inte. Lilly skulle aldrig
frivilligt samtycka till skilsmässa. Haf förbarmande med henne och
unna henne den tvifvelaktiga lyckan att inför världen heta min maka!
— Förbarmande! hånskrattade skådespelerskan. Ha, ha! Du
vill låta henne behålla äran af att vara din maka; men jag — jag
ska’ tåligt ta på mig skammen och vanäran att vara din mätress?
Nej, aldrig! Du vet ju att:
"Den för sin kärlek ej kan dö
Ar inga kyssar värd."
Hon hade rest sig upp, och som hon nu stod där högrest,
rned stolt utmanande hållning, liknade non en vredgad drottning,
ja, en hämdens gudinna, som ej känner något förbarmande, något
medlidande, för hvilken vek hänsynsfullhet är ett alldeles obekant
begrepp.
För Annas förkrossande, hvassa eldblick tyckte grefven till
och kröp ihop som en för straffet bäfvande skolpojke.
— Så haf då förbarmande med mig, Anna, om du ej känner
något medlidande med henne! bad han.
— Du har hört mitt vilkor, Bror. Gif mig antingen det
begärda löftet eller lämna gsnast mitt hus!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
