Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 4. Svartsjukans slaktoffer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
lättsinne skulden. Min plikt som hans maka är det att i kärlek och
saktmodighet göra honom uppmärksam på hans felsteg och följderna
af det samma. Kan jag inte vidare med kärlek förmå honom att
vända om, då först, Hildur, skall jag med dig och din ädle,
hjärte-gode läder rådgöra angående min framtid. Till dess ber jag dig
bevekande att ej nämna ett ord härom till någon.
— Då följer jag med dig, Lilly. Jag gömmer mig i din
våning, så att jag i nödlall genast kan skynda till din hjälp
— Nej, för Guds skull inte det, Hildur! Hvad äkta makar ha
att afhandla med hvarandra i ett dylikt fall, det måste ske utan
vittnen. Om min man finge veta, att du vore närvarande, så skulle
han känna sig djupt sårad.
De båda damerna hade anländt till den villa, som var Lillys
enskilda egendom, eftersom hon ärft den efter sin aflidna mor.
— Men du måste lofva mig, Lilly, att strax i morgon bittida
underrätta mig om resultatet af ditt samtal med din man, sade
Hildur i bedjande ton. Jag får för din skull ingen ro på hela natten.
— Ja visst, Hildur, du skall ej behöfva vänta förgäfves,
försäkrade grefvinnan. Bed den käre Guden, att han i denna afgörande
siund nådeligen måtte stå mig bi med sin hjälp!
— Ja, jag skall bedja, utan återvändo bedja för dig, Lilly;
förklarade Hildur i varm hjärteton. Men ännu en bön har jag till dig
— Tala, min käraste väninna!
— Skulle din man bli oförnuftigt grym mot dig, ja, skulle han
rent af hota dig, kom då redan i natt hem till mig, där allt
erforderligt skydd skall lämnas dig?
— Det förbjude Gud, Hildur! Men farväl nu och bed, bed för
din stackars Lilly, som, ack, är mycket olyckligare, än hon förmår
beskrifva!
En varm handtryckning, en vemodsfull afskedskyss, och Hildur
gick långsamt därifrån.
Lilly vacklade till sin sängkammare. Liksom alldeles bruten
sjönk hon där ned på sin bädd utan att klä af sig.
Tåreströmmen, som hon hittills med nästan öfvermänsklig
kraft förmått hejda, bröt nu med all makt fram. Hon grät de vackra
ögonen röda, hon jämrade sig och snyftade på ett hjärtslitande sätt.
Denna hennes förtviflan skulle nästan kunnat röra en
känslolös sten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
