Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 5. En oväntad vändning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
— Ni har ingenling alt frukta, ty ni står under mitt beskydd,
fru grefvinna, tröstade den obekante. Jag vet allt. Jag har lyssnat
på er man. Tyyärr var det mig omöjligt att komma hit förr; men
Gud ske lof, jag kom ändå i behaglig tid för att omintetgöra ett
med sådan djäfvulsk beräkning planlagdt hustrumord.
Då sprang grefven plötsligt upp.
— Skurk, hvem är du? skreK han, darrande af vrede.
Samtidigt sträckte han ut sin ena hand i afsikt att rycka
masken af sin motståndare, under det han med den andra handen
sökte återeröfra sin revolver.
Men den hemlighetsfulle främlingen drog blixtsnabbt ur sin
vida kappärm fram en kort kautschukbatong, med hvilken han
hastigt gaf den anstormande grefven några så kraftiga slag på
händerna, att denne, liksom träffad af blixten, raglade några steg
baklänges.
— Det är mitt svar på din nyfikenhet, din bof, sade den
maskerade personen i en ton af bitande hån. Aldrig skall du få Veta,
hvem jag är, lika litet som din fru bör få veta, hvem som i
dödsnöden uppträdde som räddare. — Men till ssken. Grefve
Adier-ström, lämna genast igen den skrifvelse, som du för några minuter
sedan afpressade din fru! Vägra inte, ty då kallar jag upp de båda
konstaplar, som stå där nere, och låter redan i denna stund
häkta dig.
— Människa, jag förstår inte hvad ni vill mig, stönade
grei-ven. Hur kan ni bara våga intränga i min våning? Hvem är ni?
Jag ropar på hjälp om ni inte genast åter aflägsnat er.
— Fru grefvinna, vände sig den hemlighetsfulle främlingen i
varm, själfull ton till Lilly, hvilken stigit upp och med sina
forskande blickar tycktes vilja utgrunda, hvem hennes räddare var, var
snäll och öppna fönstret där, så att i nödfall min signal genast höres
af polismännen!
Lilly vacklade till fönstret och öppnade det. Sedan hviskade
hon med låg, darrande röst:
— O, jag ber er, min ädelmodige räddare, gå inte alit för strängt
tiil doms med min man! Jag kan inte tro, att han i själ och hjärta
är så usel, som det tyvärr ser ut.
Då utbrast helt förvånad den hemlighetsfulle obekante:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
