Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 6. Två flugor i en smäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
hus, och det genom ett fönster i bottenvåningen, var han långt
mera upprörd, än han dittills låtit märka. När han kommit ut i det
fria, vacklade han, liksom bruten till kropp och själ, bortåt den
folktomma gatan.
Därvid mumlade han för sig själf:
— Månne jag gjort rätt i att nu lämna den stackars frun
ensam med hennes man, hvilken är i stånd till allt ondt? Men jag
har honom ju fullständigt i mitt våld. Ja, ja, han skall nog akta
sig för att säga sin maka så mycket som ett enda ovänligt ord.
Endast för Aillys skull har jag skonat honom.. Men ännu är mitt
verk endast halfgjordt Och nu till den där äreförgätna varelsen,
till den där skådespelerskan. För henne skall jag icke bli mindre
förfärlig, än jag blifvit för grefven. Ja, hämd, hämd, du
ormtun-gade hycklerska? Förr var du ett oskuldsfullt människobarn, som
svCT heliga eder om evig kärlek och trohet; men hvad — hvad
har det blifvit af dig? — (jud i himmelen, jag skulle kunna —
mörda henne. Då så skön, så god, så oskuldsren, och nu — nu
äf hon en . . .
Främlingen hade tagit af sig den svarta masken.
Han söndertryckte i sitt öga en het tår och pressade
krampaktigt hårdt handen mot sitt våldsamt klappande hjärta.
— Ja, ja, hviskade han liksom försjunken i djupa tankar,
hvar fann man väl någonting mindre och mera dårande falskt än
hennes hjärta? Men kunde jag offentligen anklaga henne — henne
för anstiftandet af ett så fasansfullt lönmord? O Anna! Så dålig,
så genomfördärfvad hade jag ändå inte trott dig vara. Men du ska’
få umgälla, dyrt umgälla det. Jag skall öfva en ädel, men därför
icke mindre verksam och varaktig vedergällning.
Emellanåt stannada den obekante och drog djupt efter andan,
som om han knappast orkade gå längre. Ändtligen hade han
uppnått skådespelerskans villa. En darning genomlopp hans kraftfulla
gestalt.
— Ja, ja, mumlade han, hon skall och måste grundligt
umgälla det.
Fort beklädde han åter sitt ansikte med den svarta
sidenmasken och drog hufvudbonaden långt ned i pannan. Sedan svingade
han sig öfver staketet in i trädgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
