Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 6. Två flugor i en smäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Nårgra minuter senare hade han medelst en dyrk
öppnat ytterdörren.
Han steg in i villan, drog igen dörren efter sig och gick
sedan tyst och långsamt genom rummen.
Här, här, hviskade han, ja, här var det> som jag såg henne
i hans armar. O Gud, jag viste det ju! Men hvarför måste jag
också af en ren tillfällighet bli vittne därtill? Emellertid kunde jag
ju inte förblifva lugn, då jag hörde, hur förtviflad Folke Wallmark
var. Jag kände mig förpliktad att handla i hans ställe.
Han stannade framför den divan, på hvilken Anna några
timmar förut suttit, på det innelrigaste omsluten af grefve
Adler-ströms armar.
-— Anna, Anna! kom det helt tyst, men likväl som en
förkrossande anklagelse öfver namurigens läppar. Hämden nalkas.
De döda stå upp igen.
Han steg tyst, så godt som alldeles ljudlöst in i den sköna
kvinnans sängkammare.
Som en skugga närmade han sig hennes bädd och slog isär
alkovens sidenförhängen.
På det lilla, konsnärligt arbetade nattduksbordet brann en
nattlampa.
Han kunde alltså tämligen tydligt se hennes underbart vackra
ansigte.
Ja, äfven hennes härliga former aftecknade sig mycket tydligt
under det lätta, mjuka täcket.
Så stod han där några minuter framför den vackra
simmerskan, hvars hjärta tyvärr var så i grunden fördärfvadt. Tår på
tår rullade utför hans kind.
— Hur djupt, ack, hur djupt sjunken är du icke! hviskade
han. Men hvad skulle det väl bli af dig och den äreförgätne
mannen, om jag ville tala och offentligen anklaga er? Den vackra
Anna på spinnhuset! Så långt har det redan gått.
Ett ljus stod bredvid nattlampan på bordet. Med en, snabb
beslutsamhet tände han på det. Sedan tog han revolvern i handen
och ropade befallande:
— Anna!
Den sköna slumrerskan spratt till i sömnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
