Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 6. Två flugor i en smäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
— Nu är det gjort; nu är hon redan död, yttrade hon
liksom i drömmen.
— Nej, hon lefver, du lönmörderska, röt den obekante med
dundrande stämma. En engel har räddat Lilly.
Anna for upp ur sömnen.
— Bror, är det du? frågade hon ängsligt. Har allt lyckats?
Är du fri?
— Lönmörderska, er skändliga plan har omintetgjorts,
fortior främlingen i hård, sträng ton.
— Hjälp! En främmande kvinna här! Gud i himmelen . . .
Längre hann ej Anna.
Med ett stadigt grepp stoppade den obekante till munnen på
henno.
Därvid sade han hotande:
— Bara ett enda högt nödrop till, förhärdade lönmördersk?
och jag skjuter er utan förbarmande en kula genom hufvudet.
Anna försökte resa sig upp i bädden. Med alla te_:ken till
förfäran stirrade hon på den maskerade personen.
— Intet nödrop, intet högt ord! befallde den obekante. Ja^
tänker inte tillfoga er något ondt; men däremot ska’ ni få höra,
hur er lönmördarplan strandade, och hvad som oåterkalleligen
skulle förestå er, ifall ni, skamlösa varelse, bara en enda gång till,
skulle våga förföra en annans, en så ädelmodig, högsint kvinnas
make och anstifta mordplaner.
Han drog ur fickan upp den skrifvelse, som han tvingat
grefven nedskrifva.
Utan vidare började han sedan läsa upp denna skrifvelse.
— Nå-å, hvad säger ni om det? sporde han därpå allvarligt,
nästan hotande. Lyster det er fortfarande -itt blifva den mans maka,
som nödtvungtet nedskrifvet en sådan syndabekännelse?
— Lögn, Lögn! Det är alltsammans en nedrig lögn, stönande
Anna, Hvem är ni, rysliga kvinna? Hur kan ni våga påbörda mig
och herr grefven ett så fasansfullt brott, hvarom jag inte alls har
någon aning?
Främlingen ruskade på hufvudet på ett sätt, som om han icko
kunde fatta, hur en menniska kunde vara till den grad usel och
förhärdad.
— Jag fordrar en öppen, ångerfull bekännelse af er, fröken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
