Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 6. Två flugor i en smäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
54
Han visste ju ännu icke själf, hvarom fråga var.
Men Anna for, liksom träffad af blixten, baklänges, när hon
såg de båda männen husera på detta sätt; ty genom sin förklädnad,
sina lösskägg och peruker hade de gjort sig alldeles oigenkänliga.
Hon flydde bort i en vrå af rummet för att åtminstone ha
ryggen fri.
Hon misstänkte, att äfven dessa båda personer voro hennes
afsvurna fiender, och antog, att de först ämnade bemäktiga sig den
obekante, för att sedan hålla dom öfver henne.
Främlingen låg med ansiktet vändt mot golfvet, och eftersom
öfverfallet kommit så oförberedt och han inte heller fick någon luft,
förmådde han i sitt obekväma läge endast göra några svaga försök
att värja sig mot sina fiender.
John lade sig genast på knä på den fallnes rygg för att hindra
honom från att stiga upp igen, och under det han med den ena
handen drog åt snaran, sökte han med den andra få den slagne
motståndarens armar i sitt våld.
— Fort. kamrat! Trolldrycken åt trollkarlen! utbrast John.
Här gäller det ju att utdrifva djäfvulen med Beelzebub.
Grefve Adlerström skyndade fort till.
Ur fickan drog han upp en flaska, tog ur korken och höll
öppningen under den öfvei fallnes näsa.
Därvid hviskade han med förstäld röst åt John:
— Lossa på snaran en smula, så att han kan andas och
essensen göra verkan.
Detta ögonblick, under det grefven stod där, passade Anna på
för att fort fly in i det bredvid liggande rummet.
Skådespelerskan vågade icke tro sina egna öron, när hon
hörde herr Adlerströms röst.
— Bror, är det verkligen du? frågade hon utan att likväl öppna
dörren.
— Ja visst, käraste Anna. Kände du då verkligen inte med
det samma igen mig?
— Inte. Jag tog dig tör att vara en illasinnad slusk, som
kommit i onda afsikter.
— Det kom sig däraf, att jag försiktigtvis anlagt denna
förklädnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
