- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
61-62

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 7. Hycklaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

62

och ärat henne som den härligaste klenod, som världen förmår bjuda
en dödlig.

Då hörde hon bullret af steg.

Strax ropade hon åter:

— Bror, min Bror, vänd ångerfull tillbaka ti.l din allt
föilåtande maka!

Då ljöd det som svar tillbaka:

— Lilly, min Lilly, jag kommer strax. På kärlekens vingar
ilar jag till dig.

Då ändtligen kom hennes man fram till henne så långsamt,
liksom trycktes han nästan till marken af skuldmedvetandet.

Med ångerfull uppsyn yttrade han :

— Lilly, jag blygdes att åter träda inför dina ögon, sedan jag
kommit tiil medvetande om den svåra synd, som jag i en af
vansinne onr.öeknad stund begått mot dig.

Med dessa ord föll han på knä för sin maka och bar sig åt
som om han varit alldeles förtviflad.

Men Lilly sade mildt och vänligt:

— Stig upp, Bror! Säg mig rätt och slätt, att du ångrar det
skedda, samt att du hädanefter vi’l undvika allt umgänge med den
där ondskefulla förförerskan.

Den hycklande grefven invände:

— Nej, nej, min präktiga hustru, du har rätt att fordra, att
jag på mina knän gör afbön. Det är min skyldighet att fönedra
mig själf inför dig,

Öfver Lillys ansikte gled ett lycksaligt leende.

Hon hviskade:

— Bror, tänk städse så som nu, att jag skall älska dig mera
än mig själf. Ja, jag älskar dig, jag måste älska dig för den
rättvisas skull, som du låtit vederfaras Folke med dessa dina ord. Jag
var dig aldrig ens i tankarna otrogen, ty jag ansåg.mig oupplösligt
förbunden med dig genom den ed, som jag vid altaret svurit dig.
Och från och med den dag, då jag visste, att jag skulle blifva mor,
var jag jemväl lycklig i förening med dig.

— Tack, tack, Lilly, min ovärderliga hjärtevän! Aldrig mer
skall du få orsak att beklaga dig. I morgon bittida resa vi till ditt
gods, och så vidt på mig beror, skall jag hädanefter bära dig på
mina händer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free