Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 7. Hycklaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
64
Grefven hade rest sig upp och slog nu armarna kring Lillys
smärta gestalt-
Därvid bad han så inställsamt:
— Men du måste uppfylla ytterligare en bön, min kära, dyra
Lilly.
— Så gärna vill jag göra det. Sig bara hvad det är!
Då fortfor grefven:
— Svär, Lilly, att aldrig ett ord om denna natts händelser
skall komma öfver dina läppar.
— Vid kärleken till mitt barn lofvar jag dig det. Bror. Och
hvad jag lofvar dig för barnets skuli, det är liktydigt med en helig ed.
— Och sedan ytterligare en sak, Lilly! Ty om jag verkligen
skall tro på din förlåtelse och finna den ro, som ensamt kan sätta
mig i "stånd att begynna ett nytt lif och törblifva mina goda
föresatser obrottsligt trogen, så måste du också lofva mig att aldrig
bevilja den där obekante tillträde till dig.
— Så långt det i min förmåga står att förhindra det vill jag
för din och barnets skull äfven uppfylla detta ditt vilkor.
Tack, hjärtligt tack! *Och säg mig nu öppet och ärligt, Lilly,
vet du hvem den där förklädde mannen var ?
— Jag vet det inte och kan följaktligen icke upplysa därom,
om det också gällde lifvet. I början trodde jag, att det var Folke,
sedan föreföll det mig vara min väninna Hildur Liljefeldt, men —
det skulle också kunna ha varit den där mannen, som . . .
— Hvad då för en man? sporde grefven hastigt och ifrigt.
Ett smärtsamt stönande undslapp den i sin oskuldsfulla
omisstänksamhet så förtroendefulla fruns läppar.
Hon sjönk formligen ihop, hängde sig fast vid mannens arm
och pressade händerna så hårdt emot hvarandra, som ville hon
därigenom öfvervinna eller kufva den häftiga smärtan.
— Min stackars lilla Lilly, hur förhåller det sig med dina
plågor? Hvar känner du dem?
Den tilltalade gaf intet svar.
Hon kröp ihop i sin bädd och tillslöt ögonen, under det hon
sakta gråtande gjorde en afvärjande rörelse.
Den glädje, som hans skamliga förhoppning i första ögonblicket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
