Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 8. I det drömda paradiset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Därunder hviskade hon för sig själf:
— Förskräckligt! Detta bref låter mig ju befara det värsta;
det bevisar åtminstone, att en ryslig scen ägt rum mellan Lilly och
hennes man. Men hvem — hvem i all världen är väl denne
Tscang Yao?
Hon hade icke märkt, att hon i sitt upprörda tillstånd, stax
efter det hon lämnat hemmet, med näsduken ur fickan ryckt upp
brefvet, som hon endast flyktigt genomögnat, och att det blifvit
liggande på gatan.
Lika litet lade hon märke till, att en som betjänt klädd man
fort tog upp brefvet, kastade en blick på innehållet och sedan med
ett illmarigt leende stoppade det på sig.
Strax därpå skyndade han efter Hildur. Så snart han
upphann henne, tilltalade han henne med orden:
— Nådig fröken!
— John! sade hon, obehagligt öfverraskad, när hon i manhen
kände igen grefve Adlerströms betjänt.
Den listige John låtsade vara riktigt andfådd
— Hvad vill ni mig? sporde Hildur tämligen afmätt. Är det
något särskildt?
Mannen förvred sitt listiga ansikte till ett underdånigt flin.
Samtidigt tog han af sig mössan och svarade:
— Nådig fröken ska’ bara inte vara rädd för, att jag vill ha
något. I stället medför jag till er något från fru grefvinnan.
— Ett bref? utbrast Hildur förvånad och frågande, när hon
märkte, att betjänten drog tram ett sådant ur bröstfickan.
— Ja visst, nådig fröken, svarade nu föhn. Här är brefvet.
Jag skulle helsa så mycket från fru grefvinnan och säga, att hon
är så lycklig, att hon omöjligen skulle kunna vara lyckligare. Allt
det öfriga står i brefvet sa’ hon; men ni skulle vara snäll och
ursäkta, att det endast ä’ ett par rader. Det var visst så’n brådska,
så det inte hanns med mera,
Hildur mottog brefvet.
— Tack ska’ ni ha, sade hon kyligt och räckte betjänten en
dricksslant.
John tog emot den och tackade.
Därpå frågade han:
— Ska’ jag vänta på svar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
