Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 9. Listigt uträknadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
102
Läkaren var så innerligen glad, för det grefven icke yrkade
på att återfå sina pängar.
Dessutom var han öfvertygad om, att han lyckats tillskansa
sig största delen af summan.
Därför skyndade han sig att trösta grefven med några vackert
klingande fraser.
— Nej, nej, det är inte nog! invände ängsligt hustrumördaren,
som såg en neslig undergång för ögonen. Ni måste hjälpa mig, ni
måste utfärda ett läkarintyg eller göra någonting annat för att
afväpna mina hämdgiriga fiender.
— Så gärna. Men då måste vi först närmare undersöka den
döda, förklarade doktor Brummer så beredvilligt.
I själfva verket var det honom emellertid alldeles likgiltigt, om
eller på hvad sätt grefven lyckades draga sig ur denna pinsamma
och skickelsedigra situation.
Han, doktorn, var redan i hemlighet fast besluten att genom
en snabb flykt undandraga sig alla efterräkningar.
— Så kom dä! ifrade den af ångest halft förgångne grefven.
Hvarje minut är här dyrbar. Redan nästa minut skulle kunna öfver
mig frambesvärja fördärfvet, om jag måste möta mina fiender
oförberedd.
Sköterskan ilade före, dock ingalunda af ifver att göra sin
plikt, utan för att bli ensam ett par ögonblick, medan hon gömde
de eröfrade sedlarna i en skinnväska, som hon bar gömd under
kjolen.
Det såg nog inte lite’ misstänkt ut, att fru Wicke bar en
sådan väska hos sig.
Hon tycktes ju rent af ha inrättat sig för stöld och röfveri.
Ett par minuter senare infann sig grefven med doktorn i
rummet.
Den förre stängde dörren efter sig och kastade en skyggt
forskande blick bort mot sin hustrus bädd.
— Hur kunde det gå så fort, fru Wicke? frågade han hastigt,
i det han förstulet visade bort mot Lillys bädd.
— Ack, snälla herr grefven, det gick som en blixt, svarade
kvinnan, som beflitade sig om att låta trohjärtad. Frun rusade
upp ur bädden och ville springa efter er. Hon skrek efter sitt barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
