- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
105-106

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 10. Lefvande begrafven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105

102

och måste öfverlämna åt sin kollega, doktor Brummer, att förskaffa
den döende den sista lindringen.

Följande natt slog Lilly upp ögonen för första gången, sedan
Hildur kommit till henne.

Hon tycktes också känna igen väninnan; ty hon försökte tala.

Visserligen rörde sig hennes läppar, men ej ett ord kom
öfver dem.

Endast ett krampaktigt stönande frampressades ur hennes bröst.

En stund senare, och sedan doktor Brummer gifvit den sjuka
in ytterligare några medic:ner, inträdde dödens stelhet, och läkaren
förklarade, det grefvinnan Lilly slutat sitt lif.

Hildur måste med eller mot sin vilja instämma i detta
läkarens utlåtande.

Redan nästa dag låg Lilly svept i likkistan, och den af djup
sorg svårt nedtyngda Hildur höll vakt hos henne. Hon hade
förklarat, det hon icke ämnade lämna Stensnäs förr, än Lilly funnit
sin sista hviloplats i familjegrafven.

Först sent på kvällen lämnade Hildur den stora praktsal, i
hvilken Lilly stod på bår. —

Det var midnatt.

Då öppnades helt tyst dörren till denna sal, och en manlig
gestalt steg in.

Den smög sig skyggt ända fram till den på en katafalk
placerade likkistan och betraktade en lång stund den stumma
slum-rerskans ädelt formade, marmorbleka ansikte.

Redan ämnade den hemlighetsfulle besökaren åter aflägsna sig,
när han plötsligt blef stående där som fastnaglad och oafvändt
stirrade ned på Lillys hand, hvilken sakta rörde sig.

Det såg ut, som ville Lilly med handen gifva mannen ett
tecken, att hon ännu ej var död.

Under det den nattlige besökaren ännu stod där som förstenad,
slog Lilly till och med upp ögonen en smula.

I detta ögonblick öppnades å nyo den samma sidodörren till
salen, och in trädde en gestalt, hvilken lika gärna kunde tagas för
en kvinna som för en man.

#

Den person, som stod på katafalken bredvid Lillys kista,
utstötte, när han såg den hemlighetsfulla gestalten komma närmare,
ett halft undertryckt ångestskri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free