Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 11. En hemlighetsfull uppenbarelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
. 134
Jag hoppas redan äga ett medel, hvarmed vi på kort ti& kunna
återkalla fru grefvinnan till medvetande.
Greta drog sig åter tillbaka in i kammaren.
Nu först upplyste Folke gubben Karlstedt om hvad det stått
skrifvet på den biljett, som han funnit på bordet, och styrkte
därmed sitt antagande, att denna personlighet måste vara en man.
Men allt detta var tills vidare bisak, eftersom det ju här först
af allt gällde att erhålla visshet om Lillys tillstånd.
Folke öppnade den lilla flaska, i hvilken den af den obekante
såsom synnerligen verksam betecknande medicinen befann sig.
Från medicinen utströmmade en mycket kraftig aromatisk doft.
Men för intet pris i världen skulle Folke ha velat gifva
grefvinnan in denna medicin utan att dessförinnan noga ha pröfvat
densamma.
Han smakade en smula däraf lör att undersöka om den
förorsakade något illamående.
En gammal gubbe, gemenligen kallad vallgubben, rådfrågades,
och fick man under någon lämplig förevändning honom att
undersöka dropparna.
Undergöraren, som det gamla vallhjonet också mycket allmänt
kallades till följd af de förvånansvärdt lyckliga kurer, som han
utfört både i fråga om människor och djur, förklarade efter kort
undersökning att medicinen vore synnerligen hälsobringande, men också
mycket dyr.
Liksom tör att bevisa, "att han talat sanning, hällde han litet
af medicinen först i handen och sedan i munnen.
Naturligtvis undvek Karlstedt visligen att underrätta vallhjonet
om Lillys räddning.
I glad sinnesstämning skyndade han åter hem, och nu drog
Folke inte längre i betänkande att ge grefvinnan in dropparna. När
det var gjordt, riktades allas ögon med den mest förväntansfulla
spänning på grefvinnans snöhvita anlete.
Det föll som en tryckande börda från de bekymrade
vännernas bröst, när de sågo, hurusom redan efter några ögonblicks förlopp
det stela uttrycket i Lillys drag försvann och ett så soligt leende
förklarade hennes anlete, som hade hon den angenämaste dröm.
Strax därpå rörde hon också händerna, och ändtligen slog hon
upp de vackra ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
