Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 12. Ett ljuft hopp — grusadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
123 . 141
Eiter dessa ord satte främlingen åter på sig sin mössa och
lämnade rummet.
— Jag skulle själf genast gå, sade Greta, men jag törs inte
lämna er, och Karlstedt är cn man, som så mycket säkrare kan
hämta hit ert barn.
Det dröjde heller icke länge, innan Karlstedt kom med vin
och mat.
Fort drog Karlstedt på sig sin stora kappa och tog på Gretas
inrådan med sig en filt för att ha den att svepa in den lilla späda
varelsen i.
Sedan gaf han kammarjungfrun en vink att följa med.
Där ute på iarstubron lämnade han henne en skarpladdad
revolver och kastade själf en hagelbössa öfver axeln.
Parkvaktaren gick inte förr, än han öfvertygat sig om, att
Greta reglat ytterdörren och tagit ur nyckeln.
Sedan gick han raskt och med fasta steg därifrån.
När han aflägsnat sig ett litet stycke från stugan, stannade
han och gick till och med helt tyst tillbaka för att se, om någon,
som afvaktat hans bortgång, kom smygande.
Men sedan ban i nära en kvarts timmes tid stått på lur, utan
att ha märkt någonting misstänkt, ilade han bort för att fortast
möjligt uträtta det erhållna uppdraget
Det var inte så värst långt till lägenheten Tveten.
Snart fick han syn på den lilla stuga, i hvilken byskräddare
Kull bodde med sin mycket talrika familj.
Till sin glada öfverraskning märkte han, att där ännu brann
ljus.
— Verkligen alltså, jublade Karlstedt. Att man hos skräddarns
är uppe så här dags, det bevisar ju, att man väntar rrig, och att
fru grefvinnans barn befinner sig där.
Lättfotad som en på giljarfärd stadd ungersven tillryggalade
han den återstående lilla vägsträckan och knackade på det upplysta
fönstret.
Genast visade sig skräddarens magra ansikte invid fönstret,
hvilket han öppnade, i det han frågade:
— Är det parkvaktaren?
— Ja visst. Öppna, Kull! Ni kan väl tänka er, att jag inte
har någon tid att försätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
