Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 15. Hos eremiten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
FEMTONDE KAPITLET.
Hos eremiten.
— Dagen börjar bra, hade gästgifvaren sagt, när han med
fingrarna undersökt de ställen af sin stofthydda, där den af det
för-giitade vinet vansinnige parkvaktare Karlstedts käpp träffat.
Egentligen menade gästgifvaren raka motsatsen till det, som
han yttrade, ty till en god dags trefligheter hörde det säkerligen
inte att ha fått huden full med stryk på morgonkulan.
En tröst ägde han likväl: äfven doktor Brummer, Kramer och
fru Wicke hade fått hvar sin ordentliga ranson af käpprapp, knuffar
och puffar af den i raseri försatfe Karlstedt.
Delad smärta är half smärta.
Hvar och en af intrigmakarna trodde, att han själf sluppit
lindrigast undan, och att den andra fått mest med stryk.
Den ene unnade i hemlighet så gärna den andre ett kok stryk
och den däraf härrörande smärtan. I följd häraf kände de sig
mycket snart försonade och buro lättare och med mera undergifvenhet
det missöde, som drabbat dem.
Gästgifvaren måste i största hast servera en stärkande dry;k.
Under det att Kramer sedan gick för att sätta efter den gamle
Karlstedt och förvissa sig om, ifall han verkligen blifvit vansinnig,
begaf sig doktorn med brådskande steg till ett i en dal enstaka
beläget hus.
När han kommit i närheten af detta, nådde inifrån skogen ett
klagande ljud -hans öra.
— För tusan! mumlade han. Skulle möjligen mina vackra
fångar trots alla försiktighetsmått ha gjort ett försök att fly och
därvid förolyckats? Det låter ju alldeles, som om det vore
kammarjungfruns röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
