- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
168

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 15. Hos eremiten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168

Fort skyndade han åt det håll, hvarifrån det klagande
ljudet kom.

Men knappast hade han iatt syn på en på marken sittande,
med ryggen mot en trädstam stödd kvinsperson, innan han utbrast:

— Ni här, fru Wicke? Roar ni er med att spela teater här?
Ni jämrar er ju som en rackarunge, som lägger an på att väcka
medlidande.

— Jag föll och vrickade foten, herr doktor, stönade fru Wicke.

— Är det ingenting annat? Det är ju helt och hållet ert
eget fel.

— Mitt eget fel? Herr doktor, jag skulle väl inte för min
goda vilja dessutom äfven låta massakrera mig af en raserigalen
karl! Men kom hit och se, huru det är! När allt kommer
omkring, har jag kanske redan brutit utaf benet. O, sådana plågor!
Om herr doktorn visste, hur ondt det gör!

Doktor Brummer uppfyllde kvinnans önskan.

— Asch! utlät han sig, sedan han sett och känt på hennes fot.

Och strax började han att af alla krafter draga och vrida i

foten.

Kvinnan skrek, som om knifven suttit i henne.

— Människa, doktor, tänker ni bryta af benet på flera ställen?
tjöt hon.

— Än se’n då? skrattade läkaren. Men nu är det redan bra
igen. Stig upp och försök att gå!

— Jag . . . ska’ jag stiga upp?

— Vill ni kanske, att jag ska’ ta’ er på ryggen och bära er
hem? Nej, pass för det!

— O, hvilka rysliga smärtor!

— Se så, sjåpa sig nu inte! Om två minuter är det alldeles
bra igen.

Och värken i kvinnans fot gaf också fort med sig.

— Har ni kanske redan varit där och sett till våra fångar?
frågade Brummer, när fru Wicke stigit upp och med yttersta
försiktighet började stödja på foten.

— Inte, herr doktor. Den förryckte parkvaktaren förföljde
mig ett långt stycke. Annars hade jag nog inte fallit omkull och
gjort mig så illa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free