Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 15. Hos eremiten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
— Nå ja, kom nu bara med! En dags hvila, och ni går
lika bra som förut.
Stödd på läkarens arm linkade kvinnan i väg till det
närbelägna boningshuset, hvilket rundt omkring var omgifvet af en
hög mur.
När doktorn och fru Wicke uppnådde huset, öppnades dörren
af en gammal gubbe med långt, snöhvitt skägg
Denne gubbe, som såg synnerligen ärevördig ut, gick och
gällde vidt och bredt för en oförarglig gammal enstöring, och han
var den officielle ägaren till huset, hvilket liknade en liten väl
för-skansad fästning.
Fönstren voro försedda med starka järngaller och lämmar.
Innanför ytterdörren af trä fanns en sådan af järn, delad i två
halfvor, hvilka kunde skjutas åt sidorna
Gubben, hvilken där inne i skogen lefde som en eremit,
kallades allmänt fader Elias; men ingen visste, om han verkligen
hette så.
Man visste ingenting annat om honom, än att han var en
för detta godsägare, som led af religiöst vansinne och endast därför
dragit sig undan i ensamheten och afhöll sig från all beröring med
den yttre världen, emedan han ansåg sig för ett helgon, som ej
komme att dö utan i stället fara lefvande till himlen.
Kanske hade man härför gifvit honom namnet Elias.
Bakom boningshuset hade han låtit uppföra ett litet kapell,
och det påstods, att han här låg försjunken i bön både dag
och natt.
Det berättade han för dem, med hvilka han under sina
promenader då och då kom i beröring.
Dessutom visste man äfven, och det naturligtvis också genom
hans egen mun, att han ingalunda var någon rik man, utan att
han sparsamt och redligt lefde på ett litet kapital, som han hade
insatt på en bank i staden.
Att den gamle mannen, hos hvilken enligt all förmodan
ingenting fanns att stjäla, förskansade sig bakom förgallrade fönster och
järndörrar, det tycktes alltså uteslutande ha sin grund däri, att han
var en religiös svärmare och enstöring.
Men man berättade också en annan historia om honom, och
äfven den förklarades af hans egenheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
