Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 15. Hos eremiten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
kammaren, såg man, att det var en hissapparat, medelst hvilken
stora tyngder kunde befordras upp i de på nedra bottnen belägna
rummen.
Hvarför hissen var anbringad på ett så svårtillgängligt ställe,
det måste synas hvarje oinvigd absolut outgrundligt, åtminstone
högst besynnerligt.
Och åter igen kände man sig frestad att taga denna vid första
påseendet så opraktiska inrättning för ett verk af en
konstbesynnerlig enstöring, som ej hade sitt fulla förstånd i behåll.
Men vi kunna försäkra den ärade läsaren, att en mindre
hederlig plan legat till grund för denna hissinrättnings anbringande.
Snart skola vi få det mera klart för oss.
Doktorn och Elias hissade upp sig själfva i första våningen,
där hissen stannade, så snart gubben tryckte på en häfstång.
De båda männen befunno sig nu i en mycket smal gång,
hvilken sparsamt upplystes genom ett litet fönster i taket.
Doktorn öppnade en dörr, som var oreglad, och steg in i ett
knappast fyra fot bredt och åtta fot långt rum, hvilket endast
erhöll så mycket ljus, som föll in från gången där ute.
Ljudlöst vred han en smula på en cirkelrund skifva, som var
anbragt på den ena sidoväggen i det trånga rummet, tills han
genom en öppning, så stor som en 5-öring, kunde se in i det
angränsande rummet.
Uppmärksamt kikade han in genom denna lilla tittglugg,
genom hvilken stilla, bitter gråt nådde hans öra.
Sedan gaf han med handen gubben en vink.
Denne började genast tämligen bullersamt öppna ett hänglås
och häktade sedan ifrån säkerhetsstången af järn.
Därpå läste han upp dörren och steg, genast åter reglande
dörren efter sig, in i ett litet rum, i hvilket nätt och jämt fanns
plats för en säng, ett bord, en stol och ett tvättställ.
I bädden hvilade en blek, vacker kvinna, som vi genast känna
igen.
Det är den med list och våld från parkvaktare Karlstedts stuga
bortförda grefvinnan Lilly Adlerström.
Redan när Lilly hörde nyckeln vridas om i dörrlåset, vände
hon sitt bleka ansikte med de af mycket gråtande högröda ögonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
