Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 15. Hos eremiten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
voro, som bortförde mig från den gamle präktige Karlstedts stuga,
i hvad atsikt man förde bort mig, och om min man var anstiftaren
af den skändlighet, som kunde ha kostat mig lifvet ?
Gubben ryckte smärtsamt beklagande på axlarna.
— Hva? Vill ni förtiga äfven det för mig? utbrast
grefvinnan nedslagen. O, lämna mig då; ty om ni inte ens vill säga mig
det lilla, som för mig är allra nödvändigast att veta, då menar ni
inte ärligt, och jag kan ej ha något förtroende för er.
Gubben låtsade borttorka en tår.
— Dyraste fru gretvinna, tänk för all del inte lågt eller dåligt
om mig! bad han. Var öfvertygad om, att jag med glädje skulle
meddela er det lilla, som jag har mig bekant om ert sorgliga öde,
om jag icke med en helig ed måst lofva att icke före ert
fullständiga tillfrisknande oroa er med nya uppskakande meddelanden.
— O, min Gud, jämrade sig grefvinnan högt, liksom om jag
skulle kunna ha en enda lugn stund, när jag hålles i en sådan
förfärlig ovisshet, hvilken på sätt och vis är värre än den rysligaste
visshet. Men har ni verkligen aflagt en tysthetsed, så begår ni en
större orätt, om ni genom er tystnad drifver mig i döden, än om
ni bryter en ed, hvilken ni tvifvelsutan endast svurit en skurk, en
min skändlige makes legde medbrottsling. Den, som bryter en
sådan honom aftrugad ed, gör endast en god gärning.
— Ni misstar er, fru grefvinna, invände gubben på ett sätt,
som strede han med sig själf, huruvida hf i skulle förråda
hemligheten eller ej.
— I hvad afseende misstar jag mig?
— Hm! Den man, hvilken ni har att tacka för er räddning,
är ingen elak människa. Kanske han bortfört er mot er vilja, men
det skedde ju endast för att fort bringa er utom räckhåll för den
persons raseri och hämd, hvars namn jag ej vill uttala, men som
ni tyvärr lärt känna allt för väl, ja, med förskräckelse.
— Det är alltså en främling, som bortfört mig, och min man
visste ingenting därom?
— Han vet ännu icke, hvart ni blifvit förd, fru grefvinna.
Visste han det, så vore han strax här och satte himmel och afgrund
i rörelse för att bereda er det ryslig? öde, §om ni lyckligen undgått,
men åt hvilket han trodde er vara oàterkalleligen hemfallen.
Lilly tillslöt ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
