Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 17. Fångna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Grefven vände sig bort från det döende djuret och tillsade
John att stiga upp.
Sedan återvände han till Anna, som ännu satt där halft
vanmäktig på den kalla, fuktiga trappan, förklarade nu för henne
utförligt det skedda och bad henne följa med ned i grafkammaren.
Om en stund lyckades han också i någon mån åter lugna sin
fästmö.
Tungt stödd på hans arm vacklade Anna bort till den kista,
i hvilken, såsom dessa intrigmakare antogo, grefvinnan Lillys
jordiska kvarlefvor voro inneslutna.
John, som släpat den dödade hunden åt sidan, hämtade nu
lyktan och såg sedan på grefven, liksom väntade han, att denne
skulle börja.
— Men så skynda dig då, John! uppmanade herr Adlerström,
i det han visade på Lillys likkista.
— Jag trodde, att ni först ’ ville bedja, herr grefve, hånade
den gudlöse betjänten. Den döda kunde kanske eljes åter vakna
till lif och springa upp ur kistan, när vi lyfta af locket.
— Människa, skämta för Guds skull inte nu! stönade grefven.
Jag är sannerligen inte upplagd för att höra dina dumheter, och jag
skall tacka Gud, när vi ändtligen uträttat vårt ärende och där uppe
åter stängt dörren efter oss.
— Nå, men jag kan ju inte ensam lyfta locket, brummade
John. Ni får allt vara så snäll och hjälpa till.
Grefven visste blott allt för väl, att John hade rätt, men han
ryste för att komma sin hand vid den ädla kvinnans likkista, som
hvars mördare han måste anklaga sig. Det återstod honom
emellertid ingenting annat än att själf hjälpa till, om han icke onödigtvis
ville förlänga den pinsamma scenen eller rent af åter gå därifrån
med oförrättadt ärende.
Betjänten ställde ifrån sig lyktan och lossade skrufvarna. Sedan
tillropade han grefven några ord.
De båda männen fattade tag i hvar sin ände af locket och
lyfte upp det.
Herr Adlerström vågade dock ej kasta en blick på den i kistan
liggande gestalten, hvilken han trodde vara hans maka Lilly. Med
bortvändt ansikte lade han med Johns tillhjälp ned locket på golfvet.
Men i detta ögonblick utstötte Anna ett rop af öfverraskning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>