Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 17. Fångna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
den uslingen att lämna mig upplysning om, hvart Lilly tagit vägen,
Kanske har han bara spelat mig detta skamlösa spratt, emedan han
anade, att jag ännu en gång skulle gå hit för att öfvertyga mig
om Lillys död. Ja, ja, så måtte det förhålla sig. Den uslingen har
fört bort liket för att därigenom icke endast hålla mig i en
beständig ångest utan — och det är väl hufvudorsaken till hans
skurkstreck — för att därigenom ha ett medel i sin hand till att när
som helst af mig utpressa pängar för sin tystnad. Sannerligen tror
jag inte, att jag redan i natt är i stånd till att mörda den skurken.
— Fort, fort, John! Hjälp mig att lägga locket på kistan igen,
och sedan följer du med mig till Brummer. Den kanaljen måste
vi känna på pulsen.
— Ja, han är mogen för en operation, som jag skulle kunna
företaga, ifall herr grefven så ville, skrattade betjänten.
Fort tillslöts åter kistan, och de ytterst bestörta och ängslade
grafskändarna ilade uppför trappan. Men knappast hade betjänten
där uppe sökt öppna dörren, innan han förskräckt for tillbaka och
utropade:
— Förräderi, förräderi, herr grefve! Dörrarna ä’ reglade
utifrån. Man har sett oss gå in hit. Vi äro fångna; vi äro fångna
i grafkammaren.
Grefven ville icke tro sina egna öron.
— Hvad säger du? utbrast han. Är dörren reglad ? Det är
ju inte möjligt. Den är bara dragen i lås, ingenting vidare. Hvem
skulle väl ha reglat den?
— Nå, så öfvertyga er då själf! Nyckeln har vridits om två
slag, det syns ju tydligt på regeln, ty den skulle eljes inte skjuta
ut så långt.
Grefven började af alla krafter ruska i dörren, liksom ville
han med våld öppna den. Men alla hans bemödanden voro
fruktlösa.
— Hvilken fan har gjort oss detta? gnisslade han.
— Ja, det skulle jag också bra gärna vilja veta, sade
betjänten. Men så mycket har jag redan klart för mig, som att man
lyssnat på oss, då vi gingo hit. Nu sitta vi här i en råttfälla, kunna
inte komma ut, och hvem vet hvad allt den ärkebof, som spelat
oss detta spratt, ytterligare för i skölden mot oss?
Då trängde sig Anna fram till dörren och yttrade i vredesmod:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
