Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 17. Fångna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
— Förbarma er öfver oss och öppna dörren! jämrade sig
Anna. Vi veta vid Gud inte, hvem som här drifvit sitt gudlösa spel.
I hotande ton tog den obekante nu till orda:
— Vilja ni icke bekväma er till en bekännelse, så stanna ni
kvar, där ni äro. Jag skall genast dra försorg om, att vederbörande
bli underrättade om, hvad som här inträffat.
Grefve Adlerström och Anna skreko nästan samtidigt till af
ångest och förskräckelse.
— Se ni, ropade den obekante i allvarlig, straffande ton, det
är det onda samvetet, som talar genom er. Nåväl, vilja ni icke
komma i konflikt med strafflagen, så är det bäst att nu genast
aflägga en ångerfull, öppen bekännelse Tala! Jag frågar er nu för
allra sista gången, hvart har grefvinnan Lilly blifvit förd, och
hvilket öde har ni beredt den ädla frun?
— Herre, skrek grefven i vild förtviflan, ni vet inte hvad ni
begär af mig. Vid allt, som är mig heligt, svär jag, att min hustrus
liks försvinnande för mig själf ännu är en olöst gåta, och att jag
ej bär minsta skuld till det här förröfvade, rysliga helgerånet.
Den obekante lät höra ett högt, bittert skratt.
— Herr grefve, sade han, er ed har precis lika mycket, eller
fastmer ett lika ringa värde som hvarje annat lättsinnigt ord af er
mun. För er finnes ju ingenting heligt, ty till och med den heliga
plats, hvarpå ni här står, ohelgar ni på ett i sanning upprörande
sätt, ty ni har ju fört hit er älskarinna, hvilken utan blygsel eller
betänkande i ert öra hviskade det förfärliga rådet, att ni skulle döda
er hustru. Hade ni gått ensam hit, så skulle jag tro, att ni tagit
detta steg för att söka lugna ert skuldbelastade samvete genom en
bön vid er makas, det så grymt mördade offrets för er älskarinnas
brottsliga svartsjuka, likkista. Men nu har ni ju fört med er hit den
orm, hvars hufvud ni redan vid första omfamningen borde ha
söndertrampat. Hvarför, herr grefve, hvarför har ni gjort det? Men
jag vill själf ge er svaret. Ni ville vid den ädla martyrens kista
triumfera öfver hennes död. Ni ville i åsynen ai det arma,
oskyldiga offret fira en gräslig, en gudlös segerfest. Ni ville förvissa er
om, att edra medbrottslingar icke till äfventyrs bedragit er och fört
er bakom ljuset; korteligen, ni viile se, om Lilly verkligen var död.
Men den onda handlingens förbannelse tryckte er i detta ögonblick
till jorden. Lilly är ej mera här. Ja, ja, jag vill, om också icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
