Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 17. Fångna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
för er eds skull, tro er försäkran, att ni ej hade någon kännedom
om er makas försvinnande. Så bär då ovisshetens kval, en
fördömds förbannelse! Stanna kvar där nere i gratkammaren, tills jag
genom rättvisans handhafvare låter befria er därur! Inför domstol
skall ni få aflägga räkenskap för edra gudlösa handlingar, och där
skall ni nog bli så illa tvungen att besvara alla de frågor, som ni
nu vägrar att besvara. Tänk nu på er framtid; ni har god tid
därtill. Bär ert öde som ett himlens rättvisa straff! Ransaka ert inre
och visa er som ångerfull syndare värd edra medmänniskors
medlidande!
Den obekante fäste sig hvarken vid fångarnas i grafkammaren
bevekande böner eller förfärliga hotelser utan gick åter sin väg samt
läste å nyo omsorgsfullt ytterdörren efter sig.
De andra tre voro fortfarande fångna i den hemska
grafkammaren. .
Men nu hade deras fångenskap blifvit ännu förfärligare.
Nu visste de sig upptäckta. Nu hotade dem förräderiets
rysliga skräckspöke.
Hvem var den obekante, som på detta sätt öfverlistat dem och
gjort dem till fångar?
De betunno sig i sanning i en allt annat än afundsvärd
belägenhet. Här tycktes det ju vara omöjligt att undkomma.
Att den obekante skulle hålla sitt ord, därpå vågade de ej
tvifla.
Men gjorde han allvar af sin hotelse, då kunde de också göra
sig beredda på att snart bli häktade,
Hon, den firade vackra skådespelerskan, publikens förklarade
gunstling, som var van att vid hvarje framropning på teatern
formligen bli öfversållad med dyrbara lagerkransar, buketter och
dyrbarheter, och för hvilken det manliga könet så att säga låg
tillbedjande i stoftet, hon skulle nu utbyta scenen, där hon firat sådana
triumfer, mot en ödslig, usel fångcell och där bli tvungen att af en
barsk vaktpersonal, som ej gjorde någon skilnad på person, låta
behandla sig precis så, som hvarje annan brottsling behandlades?
Ej att undra på alltså, att hon vid denna tanke nästan blef
vansinnig och gång på gång grep grefven för bröstet samt skrek:
— Rädda mig, rädda mig för denna skam! Befria mig, för
annars dödar jag mig själf inför dina ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
