Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 18. En olöst gåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
— O, min Gud, börjar nu den förre tala, om jag ändå bara
visste, hur jag under så pinsamma omständigheter borde göra! Skall
jag handla tvärt emot den ädla fru grefvinnans så bestämdt uttalade
önskan och genast hos vederbörande anmäla saken, hvilket ju vore
helt naturligt och rätt? Men hur går det då? Nej, nej, jag törs
inte vara så oförsiktig. Jo., om jag visste, hvar grefvinnan Lilly
funnes, då kunde jag, utan att behöfva taga ringaste hänsyn till
skurkarna, handla helt och hållet så, som mitt hjärta och samvete,
det vill säga, plikten, bjuda mig.
Och åter igen suckade mannen så tungt.
— Ja, ja, fortfor han, gjorde jag anmälan, tillkallade jag
länsman eller polis för att låta fastslå ett faktum, så skulle den stackars
fru grefvinnan genast råka i den största lifsfara. Hon befinner sig,
därpå kan jag ej tvifla, i skurkars våld. Men finge dessa veta, att
grefve Adlerström, Anna Neuman och betjänten John blifvit
häktade i grafkapellet, så skulle de, för att förebygga den dem själfva
hotande faran för upptäckt, säkerligen med kallt blod döda
grefvinnan. Men icke endast Lilly sväfvade då i fara att bli mördad utan
äfven Greta From, hennes kammarjungfru. Förskräckligt! Jag ser
mig ingen råd, ingen utväg. Men släppte jag nu åter ut de
uslingarna, så skulle de sedan med fräck panna förneka alltsammans.
De vore tre mot mig, det enda ögonvittnet, och de skulle nog inte
råka i förlägenhet om undanflykter. I lögn, hyckleri och intriger
äro de ju mästare. Därför måste jag skaffa hit ett vittne, en
person, hvars trovärdighet är höjd öfver allt tvifvel; och på hvars
tystlåtenhet jag, om så komme i fråga, obetingadt kunde göra räkning.
Ja, ja, det måste ske. Men hvar i en hast hämta en sådan person?
Jo, om den gamle hederlige Karlstedt vore hemma, då behöfde jag
ej längre stå där i valet och kvalet i denna så viktiga
angelägenhet, hvilken ej tål något uppskof. Förvaltare Berglind? — Ja, han
är en gammal man, som inger förtroende, och han var redan då
här, när grefvinnan Lilly och hennes man voro de allenarådande
på Stensnäs. Till honom — ja, till honom vill jag gå. Jag blir
tvungen att väcka upp honom ur sömnen. Men sedan kan inte
grefven komma och förneka något, j
Den talande rätade nu plötsligt upp^sig till sin fulla längd.
— Det må ske! sade han och satte sig i rörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
