- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
222

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 18. En olöst gåta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222

ännu mindre såg han något, som förklarade den scen, hvilken
enligt allt att döma nyss måste ha utspelats här nere.

Långsamt och sökande gick han nu rundt omkring i
rummet. Men ingen lefvande varelse syntes mera till eller hördes af
här nere.

— Spårlöst försvunna, mumlade han slutligen. I sanning, en
olöst gåta. Hvart ha fångarna tagit vägen? Finns här då någon
smygväg, på hvilken de kunde fly? Men det är ju alldeles
otänkbart; ty funnes en sådan, så skulle de naturligtvis genast ha flytt
härifrån.

Han fortsatte sitt sökande i den hemska graikammaren.

Förgäfves!

Ingen fanns där.

Inte heller fanns där någon dörr eller annan öppning, genom
hvilken fångarna kunde ha flytt.

Nu först började Folkes oförklarliga uteblifvande oroa honom.

— Min Gud! mumlade han. Skulle det ha händt honom
något? Eller skulle de skurkarna på något hemlighetsfullt sätt ha
lyckats praktisera sig ut i det fria och nu stängt oss inne här i
graf kapellet?

Drifven af en rädd aning skyndade han uppför trappan.

Då såg han Folke ligga där utsträckt som en död på golfvet.

— Öfverlistade! utbrast han. Vi ha verkligen blifvit öfver
-listade,4y det här är naturligtvis de spårlöst försvunnas verk.

Han böjde sig ned öfver Folke.

En egendomlig, motbjudande söt lukt strömmade då emot
honom.

— Ja, min käre grefve, detta är ditt verk, sade han i
hotande ton.

Fort lyfte han upp den medvetslöse och bar honom till
ytterdörren.

Men när han försökte öppna denna, fann han sin aning
bekräftad.

Dörren var reglad.

— Nu äro alltså i stället vi fångar, mumlade han. Men vänta!
fortfor han strax därpå. Wallmark hade ju den andra nyckeln. Eller
skulle ’man äfven ha fråntagit honom den, sedan man försatt
honom i denna konstlade vanmakt?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free