Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 19. Osårbar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
och äfven var i stånd att afvärja Johns lömska öfverfall, har jag
ingen orsak att taga er hjälp i anspråk. Jag antar, att inte heller
er herre har någonting däremot, att ni genast åter aflägsnar er; men
det får ju herr Adlerström själf bestämma.
Eftersom grefven stod där mållös och ej rörde sig ur fläcken,
visste de tillkallade personerna faktiski icke hvad det egentligen var
fråga om.
Men Anna hade fort stigit upp och så godt som ljudlöst
smitit in i rummet bredvid.
Adlerström lade först då märke till hennes försvinnande, när
hon slog igen dörren efter sig och med buller reglade den samma.
Förvaltaren närmade sig grefven och upprepade i ängslig ton
sin fråga.
— Gå! Gå! Jag behöfver er inte, utstötte grefven.
— Jag kan väl inte gå, då min herre och husbonde enligt allt
att döma sväfvar i fara, svarade Berglind fort och utan tvekan.
— Ni . . . nåja, ni må stanna kvar här, Berglind! fortfor
grefven. Men de andra . . . bort med alla de andra, som ej ha
någonting att söka här! John är en narr. Full rättvisa vederfors
honom. Det var han, som utan orsak bringade hela huset på benen.
— Stannen I lugnt kvar, mine herrar! vände sig Tschang
Yao till männen, hvilka förlägna närmade sig dörren. Jag vill för
er förklara scenen.
— Tig! Håll tyst, säger jag! stönade grefven.
— Var inte rädd! svarade Tschang Yao. Att ni skjutit på
mig, och att jag gifvit er igen kulan, det har ju folket här redan
fått klart för sig. Jag skall icke vidare orda om den saken. Det
är nu bara fråga om att låta dessa personer få veta, så att de i
nödfall kunna intyga . . .
— Tig! Jag befaller er det, skrek grefven. Hvad vi
ytterligare ha att tala med hvarandra om, det är ju vår sak. Vi
behöfva inga vittnen, eftersom vi helt visst skola komma öfver ens
i godo.
Tschang Yao rätade stolt upp sig.
— Herr grefve, jag måste be er välja edra ord bättre. Jag
är inte er tjänare, hvilken ni har att befalla något. Jag talar, om
det sL behagar mig, och tiger jag i närvaro af dessa personer, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
