- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
230

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 19. Osårbar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230

sker det å min sida fullkomligt frivilligt och endast och allenast i
ert eget intresse. Men — folket kan ju gärna få gå.

— Ut med er! skrek grefven.

Tjänarna aflägsnade sig.

Endast Berglind stannade kvar. Tschang Yao tilltalade nu
denne med orden:

— Vi sågo, att herr grefven i sällskap med sin betjänt och
aktrisen Neuman för cirka en timme sedan begaf sig till familjens
grafkor.

— Det är inte sannt, bestred grefven.

— Jo, herr Adlerström. Herr Wallmark kan intyga, att jag
tåler sanning.

— Hvem vet hvad eller hvem ni sett? Åtminstone inte oss,
så mycket är då säkert. Vi gingo först då ned, när vi sågo några
personer på ett mycket misstänkt sätt smyga omkring där ute, och
det var — ni främling och herr Wallmark. Hvad ni ha att söka
på mina ägor och i mitt hus, det vete Gud.

— Det samma, herr grefve, som ni själf här söker, inföll
Tschang Yao. Önskar ni, att jag för herr förvaltaren skall
närmare redogöra för orsaken till vår härvaro, så är jag med glädje
beredd därtill. Men för närvarande kan det ju vara nog. Herr
Berglind vet, att ni, John och skådespelerskan varit på nattligt besök i
gratkammaren. Ni skall nu icke mera kunna bestrida det,
alldenstund jag för ett trovärdigt vittne uttalat det, som jag hade att
säga er.

— Ni ljuger, som om det vore tryckt, människa. Jag ville
bara se efter hvad det kunde vara för ljusskyggt slödder, som strök
omkring borta i parken, om det var tjufvar, grafskändare eller
andra skurkar.

— Det är bra. — Herr Wallmark, säg, om mina uppgifter
äro med sanningen öfverensstämmande eller ej!

— Mitt hedersord därpå, att ni nu på ett mycket skonsamt
sätt sagt sanningen, svarade Folke. Huru herr Adlerström och hans
följeslagare kommo ned i grafkammaren, det veta vi; men hur de
kommo ut igèn därifrån, det är oss obekant. Men i nödfall kan
kanske herr Berglind upplysa om, hur det var möjligt lör de tre
fångarna: grefven, John och den liderliga Neuman, att åter befria
sig utan att ha någon nyckel och utan att passera någon dörr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free