Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 19. Osårbar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
— Lögn! Lögn! Lögn! skrek grefven.
— Vi få väl se, herr Adlerström. Ännu ha vi antagligen icke
talat det sista ordet med hvarandra. Men för i dag må det vara
nog! Jag hoppas emellertid, det ni nu för alltid mist lusten att
företaga dylika nattliga promenader. Vi skola nog hålla ett
vaksamt öga på vederbörande. Skjut bara inte på herr Wallmark eller
någon annan, som är mindre osårbar än jag! Det kunde barka åt
skogen för er själf. Vi träffas alltså åter.
Efter dessa ord drog Tschang Yao sin följeslagare Folke
Wallmark med sig bort.
Oantastade kommo de ut i det fria.
— O, dessa skurkar! klagade grefven, så snart han blef
ensam med Berglind. De ville — är det inte oerhördt? — påbörda
mig ansvaret, för det Karlstedt insjuknat. Liksom om jag skulle
ha haft någon aning om, hvad som passerat här på Stensnäs.
Endast af hänsyn till Folke Wallmark har jag lagt band på mig.
Den unge mannen var en gång min nu saligen afsomnade,
oförgätliga makas fästman. Därför, men också endast därför vill jag
icke räkna så strängt med honom. Gå, min käre Berglind, gå och
se till, att dessa båda personer icke fortsätta med sitt ofog! Jag
är så uttröttad, att jag måste hvila; men sedan måste jag själf ta
itu med saken för att få klart för mig hvad dessa vansinniga
människor egentligen ha för sig.
Berglind bugade sig utan att yttra ett ord. Hans tystnad sade
alldeles nog.
Då kom John inlunkande.
— Jag begär mitt afsked, sade han.
— Du skulle bara våga, gnisslade grefven. Tror du, att du
får lämna mig i sticket just nu? Nej du stannar. Jag har ett
uppdrag för dig, och ve dig, om du inte vill, som jag vill! Vi måste
bort härifrån, jag följer själf med, och vi ska’ näpsa de skurkarna.
— Nej, jag har verkligen fått nog. Se här — min handled
är visst alldeles krossad. Nästa gång får ni ge honom er egen hand
att massakrera, om ni ovilkorligen ska’ ta itu med honom ännu en
gång. Då ska’ ni få se, att ni får höra himmelens änglar både
hvissla och sjunga.
— Jag menar ju inte alls Tschang.
— Hvem eljes?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
