- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
232

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 19. Osårbar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232

— Det får du se då. Vi finna honom nog, den skurken.

— Ja visst, och jag får betala räkningen, alldeles som nyss
hos Tschang Yao, därför måste jag allt ändå på det förbindligaste
betacka mig.

Då öppnades helt sakta dörren.

Anna kom in.

— Kom, min skatt! ropade grefven emot henne. De ha gifvit
sig i väg.

— Bror, utbrast skådespelerskan i klagande ton, säg ... för Guds
skull säg, hvem är denne person, denne Tschang Yao?

Då förvred John sitt ansikte till ett hånfullt grin.

— Det får inte förrådas, sade han. Men jag känner honom
nu mycket väl.

— Hvem är han, John? Tala!

— Ack, han är en den allra älskvärdaste gentleman, fröken
Anna. Han krossar helt lugnt och i all gemytlighet ens benknotor
och låtsar, som om det inte alls vore någonting.

— Bror, hvem är den människan!

— Jag? — Menar Iröken mig? Mitt hvardagsnamn är John.

— Tig, narr!

— Nåväl, då får ni heller inte veta, hvem Tchang Yao är.
Jag kände igen honom, när han lyfte på masken.

— Bror, hvem är Tschang? sporde skådespelerskan å nyo grefven.

— Ja, om jag det visste! stönade denne. John, tusen kronor,
om du säger mig det.

— Att hafva är bättre än, om jag hade; men det är en dag
i morgon också. I dag förrådes ingenting.

— Skurk! Du vet det alltså inte själf.

— Hm! Men jag har i alla fall en aning.

— Så låt höra den då!

— Jo, jag anar... det anar mig, att han är. . .

— Hvem?

— Ja, det är just det, som inte förrådes. Nu är han ju borta.
Kommer han igen, så frågar jag honom genas själf, hvem han är.

Anna skar tänderna i ilska.

John sprang skrattande sin väg.

— Hur ska’ det nu bli? Råd mig, råd mig! stönade grefven
och sjönk liksom alldeles förkrossad ned på en stol.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free