- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
234

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 20. Barnarofvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234

— Kör nu I Du är ansvarig för min fästmös säkerhet. I
öfrigt känner du dina instruktioner och vet, att jag inte är någon
knusslare, när det gäller att belöna trogna tjänster.

Kusken mumlade några ord. Sedan smällde han med piskan,
och vagnen rullade fort bort.

Grefve Adlerström försvann strax därpå med John i skogen.

Där gjorde sig den förre med tillhjälp af medförda saker
genom en skicklig förklädnad till den grad oigenkänlig, att man då
sannerligen ej längre i honom kunde misstänka den förnäme grefven.

Då det var gjordt, fortsatte de vandringen i skogen,

Plötsligt stannade grefven.

—• Ha vi långt kvar, John? frågade han.

— Ännu en dryg halftimmes väg.

— Ack, då stannar jag bestämdt kvar här.

— Hvarför det?

— Jag är dödstrött, jag är alldeles utmattad, ty jag minnes
verkligen inte den dag, då jag gick så långt i ett sträck.

Betjänten skrattade.

— Ja, att åka på gummihjul, det tröttar nog inte så som att
använda egna fortkomstledamöter, hånade han. Rika grefvar och
bankirer, hvilka handskas med andras pangar, som om de vore deras
egna, bli strax alldeles uppgifna af trötthet, så snart de gå en liten
bit. Skulle bra gärna vilja veta hvad vår herre gifvit sådana
lathundar benen till.

— Lika gärna kan man undra, hvarför han gifvit dig en
pratmaskin, som aldrig tycks kunna stoppas. Om du kunde vänja dig
af med att vara så lösmunt, John, så vore därmed mycket vunnet.
Vår belägenhet är i sanning så kritisk, att en väl borde förlora
lusten att skratta.

— Asch! Man måste väl ta lifvet, sådant det är. Lycklig
den, som ej tappar sitt glada humör, om det ochså går aldrig så
galet. Jag tänker alltid som den där delinkventen, hvilken som en
sista nåd utbedt sig att på vägen till afrättsplatsen få röka en pipa
tobak. När man sedan hängde honom, brast repet. Då fick
delinkventen fort åter fatt i sin pipa och utbrast: "Ett så’nt djäkla skoj;
nu höll ju pipan på att slockna för mig."

Grefven slog sig ned på en fäld trädstam.

— Ja, lycklig den, som kan skratta utan oro för hvad fram-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free