- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
245

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 20. Barnarofvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

245

ju misstaga dig, tv vi — vi tycka mycket om honom. "Jag kan
aldrig tänka mig annat, än att han är en i allo präktig och
aktningsvärd man.

Gubben lämnade tillbaka barnet.

— Det sofver, sade han. Bär in det i din kammare, så att
vi sedan kunna prata fullkomligt ostördt med hvarandra! Saken
är tyvärr så viktig, att vi ej kunna förbigå den med endast ett par
ord. Ja, ja, min kära skogsviols lycka gäller för mig vida mera
än min egen lycka.

Thora tog emot barnet, kysste det lätt på kinden och bar det
tillbaka in i kammaren.

Sedan kom hon fort igen.

— Nå-å, säg nu, Thora, under hvilka omständigheter ha ni
fått hand om barnet?

— Jo, snälla far, den gode John kom en dag till oss med
barnet. Han sade, att han borta vid sjöstranden gifvit akt på en
ung kvinna. Han var så nära, att han hörde, det hon ämnade
förkorta sitt lif, emedan hon lefvat och älskat olyckligt. Barnet
tänkte hon ta med sig i döden. När John steg fram till henne och
föreställde henne, hvilken svår synd hon stod i begrepp att begå, då
tog den obekanta plötsligt från klippan ett språng ut i sjön. Barnet
lämnade hon kvar. John kastade sig genast i vattnet, men trots
alla ansträngningar förmådde han ej få fatt i och rädda
själfmör-derskan. Endast en gång till visade hon sig ofvan vattenytan, och
hon ropade då: "Håll tyst med allt detta, herre, och blif en far
för mitt barn! Den lilla har ingen tar mer; hennes far var en
menedare, som kom mitt hjärta att brista." Alldeles genomvåt kom
John och bad oss ta hand om barnet, eftersom han eljes inte alls
visste hvad han skulle ta sig till med det hjälplösa kräket. Han
ikläder sig gärna alla kostnader, ty den där olyckliga kvinnans
dödsskri hade gripit honom så djupt, att han svurit, att som en far
antaga sig barnet. Naturligtvis voro vi mycket öfverraskade, och
vi sade också John, att vi först måste be om din tillåtelse. Det
var han med om; men han bad oss passa på vid något tillfälle, då
du var vid särskildt godt lynne. Ifall du skulle vägra att i längden
behålla barnet, så skulle han se sig om efter andra fosterföräldrar
åt det. Men han antog, att det inte skulle behöfvas, eftersom han
fått ärfva en ganska ansenlig summa, hvilken satte honom i .stånd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free