Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 20. Barnarofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
stod honom? Han kysste mig om och om igen, mor. — Nej, nej,
fortfor hon, liksom ville hon intala sig själf tröst, det kan inte vara
så. Gud öfverger inte de sina. Far är inte död. Mitt hjärta säger
mig, att han lefver. Var inte orolig; jag skyndar efter honom. Jag
skall finna honom och sedan strax underrätta dig.
— Ja, ja, gå! stönade modem. Försök, om du kan återfinna
far! Men betänk, kära barn, att jag under tiden förtäres af längtan,
af ångest och otålighet! Dröj inte borta en minut längre, än som
är alldeles nödvändigt! Gå nu, och Gud signe och beskydde dig!
Thora stormade ut.
Då kom hon på den tanken, att hon kanske kunde komma
att behöfva ett vapen.
Därför vände hon om för att ta sin fars i förstugan hängande
gamla dubbelbössa. Men hur öfverraskad vardt hon ej, när hon ej
mera fann den.
— Hvad vill det säga? mumlade hon. Inte såg jag, att far
tog med sig, bägge bössorna. Men han måste väl ha gjort det,
eftersom ingen finns kvar.
Utan att vidare besinna sig, ilade hon ut i natten. Hon
tycktes knappast vidröra marken med sin fot, så fort flög hon bort
genom skogen.
Här kom hon om en stund till en fri och öppen plats ej långt
från den lilla insjön.
— Thora! ljöd i det samma en röst. Är Thora ute så här dags?
Det var Karl Borin, och flickan kände strax igen honom på
rösten.
I ett nu stod också den unge mannen vid hennes sida.
— O, så bra, att jag träffade Karl!
— Jag och ett par kamrater till mig ä’ ute för att söka
förtjäna oss hundra kronor, upplyste den unge mannen. Patronen
har utlofvat den summan åt den, som kan ta reda på, hvem som
sköt älgen här för en tid sedan.
— Jaså. Men har inte Karl sett till far? Det måtte väl inte
ha händt honom någon olycka?
— Moberg? Jaså, är han också ute i skogen?
— Ja visst. Säg, har inte Karl träffat honom? Mor är
alldeles ifrån sig af ångest. Hon är rädd för, att någon olycka
händt far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
