Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 21. Skogsviolen i sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
Då, just som hon böjde sig ned för att lyssna till barnets
andhämtning, gjorde hon den upptäckten, att bädden var i
oordning. I nästa ögonblick såg hon, att barnet ej fanns där.
Några sekunder stod hon där orörlig och liksom förstenad på
samma ställe.
Men sedan flög hon ut i boningsrummet, där modern satt i
sin länstol.
— Mor, mor, ropade hon, hvar är barnet? Har du hämtat
det? Vaknade det och skrek, medan jag var borta?
Torparhustrun stirrade på sin dotter så forskande, som trodde
hon, att hon ej rätt förstått hennes ord.
— Barnet? upprepade hon.
— Ja visst, mor. Det är ju inte i kammarn. Hvar är det?
— Men, snälla Thora, jag har ju inte varit inne i kammarn.
— Inte?
— Nej, det försäkrar jag.
Snabb som vinden ilade Thora ännu en gång in i sin
kammare.
Där genomletade hon med feberaktig brådska bädden och
sökte sedan öfver allt i kammaren. Då kom modern, stödd på sin
krycka, in till henne.
Thora sjönk tungt ned på en stol.
— Borta, mor . . . barnet är borta, klagade hon och vred i
förtviflan sina händer.
Modern ville icke tro det, hvarför äfven hon började leta.
— Mor, utbrast flickan, har möjligen John varit här?
— Jag har inte sett till honom.
— Månne han har hämtat barnet härifrån?
— Men, snälla barn, då skulle han väl inte ha gjort det så
hemligt.
— Ja, ja, inte heller jag skulle kunna förklara det; men hvem
— hvem skulle väl eljes ha något intresse af det stackars barnet?
O Gud i himmelen, mor, hvad ska’ vi nu ta oss till? Till far få
vi inte säga någonting härom, ty han skulle bli mycket upprörd,
och det kunde bli hans död. Men allt — allt tyder på, att barnet
blifvit oss frånröfvadt.
— Thora — en tanke!
— Tala, tala, mor! Jag är färdig att digna under tyngden af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
