Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 25. På spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
kan han icke afslå min bön, ty då skulle han ju falla ur sin rol.
Har ni en gång väl kommit in till honom, så förblir ni helt enkelt
sjuk så länge, tills ni hunnit förskaffa er visshet rörande vår
förmodan. Jag antar, att ni om två eller tre dagar kan vara på det
klara med den saken. -Under natten kan ni anställa husvisitation,
ifall gubben icke skulle lämna er ur sikte på dagen. Jag skall komma
igen alla nätter, så länge det är nödvändigt, för att mottaga er
rapport. Vi bestämma en viss tid, och ni låter mig genom tecken
förstå hvad jag nödvändigtvis måste veta. Huset har ju fönster,
genom hvilka ni kan komma ut på gården. Härifrån kan ni öfver
muren tillkasta mig skriftliga meddelanden. Jag skall utrusta mig
så, att jag, om så påfordras, ljudlöst kan stiga öfver muren, komma
in i huset och befria grefvinnan.
— På det sättet går det. Så ska’ vi göra, jublade Folke.
Raskt till verket! Jag är sjuk, ett plötsligt illamående har kommit
öfver mig. Kalla hit den gamle räfven! Han skall och måste
upptaga mig i sitt hus, och är jag bara en gång väl där inne, så skall
han inte vidare bli mig kvitt, förrän vi uppnått vårt mål.
Efter dessa ord lade han sig på dikeskanten och uppmanade
Tschang till skyndsamhet.
Denne talade ytterligare några ord med Folke, för att deras
uppgifter skulle öfverensstämma m^i hvarandra, och skyndade
sedan till eremitens knappt hundra steg aflägsna hem.
Knappast hade Tschang aflägsnat sig, förrän den där
vagabonden, som följt efter och lyssnat på de båda herrarna, ljudlöst
smög sig närmare.
Folke kunde ej se honom, eftersom han vände ryggen åt honom.
Då drog mannen plötsligt fram en revolver och tog på knappa
tio stegs afstånd sikte på den intet ondt anande Folke. Strax därpå
smällde omedelbart efter hvarandra två skott.
— Hjälp!-skrek herr Wallmark.
Han såg vagabonden fort fly in i skogen och hörde honom
äfven yttra:
— Så hämnas krypskyttarna på den skurkaktige förrädaren.
Tschang Yao hörde både skotten och Folkes nödrop, men han
trodde, att herr Wallmark själf aflossat skotten, bara för att gubben
Elias skulle finna den uppdiktade historien ännu trovärdigare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
