Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 25. På spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
Ändtligen återkom han med det begärda.
Det var ett skrubbsår, som Folke erhållit. Kulan hade stött
emot bakre deien af kindbenet och hade sedan liksom plöjt en fåra
i kinden framåt.
Bara en kula hade träffat.
Men att attentatsmannen haft för afsikt att döda Folke, det
framgick redan däraf, att han tagit sikte på hans hufvud.
Tschang Yao var tydligen väl förfaren i ett dylikt värf, och
det dröjde därför icke länge, innan han enligt alla konstens regler
förbundit såret.
Folke hade återkommit till sans.
— Stanna här, medan ni repar er något! sade Tschang. Jag
skall spana efter mördaren, tillkalla en läkare och, om ni så önskar,
göra anmälan hos vederbörande.
Då kom fader Elias formligen framrusande samt förklarade med
mycken ifver och bestämdhet:
— Gör, som ni vill, men det säger jag er, att så snart ni
skaffar mig andra främmande människor på halsen, stanna både
ni och de utanför dörren. Men ämnar ni anmäla saken för
vederbörande, så är det bäst, att ni med det samma tar med er er gode
vän här. Jag fruktar Gud och ärar konungen, men i öfrigt vill jag
inte vidare ha någonting med hela saken att skaffa. Jag lefver
afskild från världen och kommer på inga vilkor att åter sätta mig
i förbindelse med den falska mänskligheten, hvilken bedragit mig på
min lefnadslycka.
— Men, bäste fader Elias, det är ju en sak, i hvilken jag
ej äger att bestämma, sade Tschang. Vill inte herr Wallmark,
att jag ska’ anmäla mordförsöket, så får det vara.
— Jag tänker nu inte alls därpå, hviskade Folke. Jag behöfver
hvila, och jag ber er förskona mig för hvarje sinnesrörelse. Men
en läkare . . .
— Tillkalla då doktor Brummer! föll gubben Folke hastigt
i talet. Han bor en timmes väg härifrån, och jag har upprepade
gånger hört den försäkran, att han är en mycket duglig läkare.
— Godt! Jag går då till honom; men allt det öfriga kommer
jag att öfverlämna åt herr Wallmark och er själf.
Tschang tog hastigt afsked.
Folke sjönk ned på den för honom iordninggjorda bädden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
