Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 25. På spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
— Det svartnar för mina ögon, sade han.
Sedan blef han liggande där så orörlig, som om han ånyo
fallit i en djup vanmakt.
Fader Elias ropade hans namn och ruskade honom sakta.
Folke, rörde sig ej och höll ögonen hårdt slutna. Då gled ett
sataniskt leende öfver den "fromme" eremitens anlete.
— Vänta bara, du fördömde spion! mumlade han, i det han
hastigt gick bort till det ofvannämnda väggskåpet, hvars dörr stod
på glänt. Dig ska’ vi nog beta lusten att inkvartera dig här.
Under det han låtsade, som sökte han efter något klädesplagg
i skåpet, hviskade han helt tyst med doktor Brummer, som stod
gömd i skåpet.
— Feberpulvret? — Alldeles riktigt, tag med er feberpulvret,
doktor! hviskade gubben. Spionen bör få sårfeber, så att han
inom tjugufyra timmar uppgifvit andan. Fort, fort!
Doktor Brummer nickade instämmande, och tyst försvann han
blixtsnabbt och spårlöst ur skåpet ned i det hemlighetsfulla djupet.
Under sådana förhållanden måste vi ju anse den sårade Folke
Wallmarks tillstånd såsom hopplöst.
Fader Elias hade ju åt honom beställt en medicin, som skulle
framkalla sårfeber. Han misstänkte nämligen i honom en spion,
och därför ville han fort göra sig kvitt honom.
Fader Elias var, som vi finna, iake något vanligt helgon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
