Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 26. Godt hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
TJUGUSJETTE KAPITLET.
Godt hopp.
Den vagabond, som från ett bakhåll så lömskt aflossat de
båda skotten mot Folke, grep efter fullbordadt dåd till flykten.
Han rusade i väg, så fort benen förmådde bära honom.
Ändtligen, sedan han sprungit ett långt stycke, måste han
stanna för att hämta andan.
Utmattad sjönk han ned på en sten, andades häftigt och
torkade bort svetten, som rann i strömmar från hans upphettade,
högröda ansikte.
Några minuter satt han där orörlig. Sedan for han åter upp
och lyssnade med återhållen andedrägt.
— Ha, ha! hånskrattade han. Sök mig nu! Wallmark, den
fjanten, är nu expedierad. Han skall ej vidare korsa min väg.
Men den andre skurken skall jag nog förekomma. Ha, ha! Nu
vet jag ju, hvar Lilly finnes. Nästa natt måste allt ske. Jag
hämtar henne, och sedan — sedan, när hon åter ligger, där hon
redan en gång legat, då ska’ jag få igen mitt lugn. John måste
hjälpa mig, antingen han vill eller ej.
Efter dessa ord drog mannen af sig den trasiga rocken,
befriade sig likaledes från lösskägget, den flottiga slokhatten och
peruken, drog de trasiga stora stöflarna af fötterna och förvandlade
sig genom denna metamorfos inom några ögonblick till — grefve
Bror Adlerström.
Den förmente landsvägsstrykaren var ingen annan än grefve
Adlerström.
Han virade ihop de aflagda klädespersedlarna till ett bylte,
stoppade r.ed detta mellan ett par stora stenar samt lade jord och
mossa ofvanpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
