Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 26. Godt hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
— O, hvad jag mår illa! Febern! Febern! — Mitt hufvud!
— Hjälp! Jag svimmar.
Strax därpå hördes ett tungt fall.
Fader Elias hade fallit omkull i rummet. Han andades så
häftigt och tungt) att det hördes på långt håll.
— Så där, ja, mumlade Folke. Nu ska’ jag göra just det,
som ni hela tiden velat förhindra.
Han steg upp och försökte öppna dörren. Men blott allt för
snart måste han inse, att det var omöjligt. Visserligen gick regeln
tillbaka, men dörren gick det oaktadt icke upp.
Säkerligen var den stängd med en hake på andra sidan.
Ändtligen var den tid kommen, då Tschang Yao ville höra
efter hvad herr Wallmark uträttat.
Den senare öppnade fönstret.
Mycke’ riktigt!
En ugglas läte nådde hans öra.
Genast svingade han sig ut genom fönstret, och strax därpå
fick han syn på Tschang Yao, som klättrat upp på ringmuren.
— Nå-å, min vän, hvad nytt? frågade Tschang Yao.
Folke berättade i få ord, hvad som tilldragit sig, och föreslog,
att de genast skulle genomleta hela huset och befria grefvinnan.
— Är ni säker på det, att afresan skall äga rum på
förmiddagen med hennes vilja? frågade Tschang Yao.
— Så säker, herr Tschang Yao, som jag under för handen
varande omständigheter kan vara. Det, som doktorn och eremiten
talade med hvarandra om, var ju inte bestämdt för mina öton. De
hade ingen aning om, att jag lyssnade på dem, och följaktligen
talade de väl också sanning.
— Nå, då behöfva vi heller inte bruka våld, sade Tschang
Yao. Jag har redan gjort en lof omkring huset och sett, att det
är så väl igenbommadt, som om det vore en liten fästning.
Eftersom ni nu inte heller kan komma ut ur ert rum, det vill säga utan
våld ej kan komma in i något annat rum, så föreslår jag, att vi
vänta till i morgon bittida. Det är nog, om vi äro på platsen cirka
två timmar före den för afresan bestämda tiden. Då kunna vi ge
akt på alla tilldragelser och äro genast till hands, när grefvinnan
stiger upp i vagnen. Resten få vi komma öfver ens om då. Det
är också därför bättre, om vi vänta, emedan grefvinnan säkerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
