Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 29. Upptäckten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
TJUGUNIONDE KAPITLET.
Upptäckten.
Vi ha redan sett, på hvad sätt grefve Adlerström och hans
betjänt tvingat den gamle enstöringen att föra dem upp till det
fängelserum, dit en oinvigd näppeligen skulle ha hittat vägen.
Vi veta också, hur öfverraskade de blefvo, så snart de öppnat
dörren och kastat en blick in i rummet. Men så var också den
syn, som här tedde sig för dem, betecknande nog. Ögonblickligen,
hade de situationen klar för sig.
Midt i rummet stod sängen och på den bordet. Fönstret i
taket var antingen öppnadt eller helt och hållet borttaget.
Fort stormade grefven och John in i rummet och stirrade upp
mot fönsteröppningen. Äfven fader Elias, hvars händer voro bundna,
steg in.
Öfver hans anlete flög ett leende af djäfvulsk skadeglädje, så
snart han med en snabb blick öfverskådat scenen, och när han såg
de båda i sina skamlösa förhoppningar så grymt besvikna
skurkarnas af skräck, öfverraskning och vrede vanstälda ansikten.
Grefven och John sågo ut, som hade de i en hast blifvit
förvandlade till bildstoder.
Den senare höll den brinnande lyktan i handen. Ändtligen
bröt han tystnaden, i det hän på sitt försmädliga vis yttrade:
— Jo, det här är just en finare tillställning. Har jag rätt,
eller har jag inte rätt, när jag säger: att hafva är bättre, än om
man hade?
Grefven stampade ilsket i golfvet, utstötte ett halft undertryckt
skri af vrede och stönade:
— Fördömdt! De ha ju rymt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
