Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 29. Upptäckten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
Och ännu innan fader Elias egentligen visste hvad man tog
sig till med honom var han en fånge.
John slängde igen dörren, vred om nyckeln i låset och lade
till yttermera visso för järnstången.
— Se så, köla nu af i din egen lya, gamle räf! hånade han
och följde sedan fort efter grefven, som redan stod på
hissinrättningen och där med otålighet väntade på Johns ankomst.
— Men var nu allvarsam, John! befallde grefven. Du vet,
hvad det för oss betyder, om vi fånga flyktingarna eller ej. Jag
är förlorad, om . . .
— Var bara inte ängslig, herr grefve! Visserligen skämtar
jag inte ogärna, men gäller det, så kan jag också visa allvar. Lifvet
vore inte värdt att lefva, om man inte på sitt vis sökte göra det
lätt just då, när det vill visa oss sin allra strängaste min. Till
verket alltså! Nu bär det i väg åt Helsingland.
Med dessa ord satte John hissinrättningen i rörelse.
Men eftersom han *nte riktigt begrep sig på, hur den skulle
styras, och icke i rätt tid lät bromsinrättningen verka, tornade hissen
med sin tunga börda där nere med väldig fart mot golfvet.
John och grefven fingo härigenom en sådan stöt, att de först
omildt körde hufvudena emot hvarandra och sedan slungades
åt sidan.
— Det var en djäkla apparat att fungera kraftigt, brummade
John, i det han åter reste sig upp från fallet. En sådan hiss har
jag inte åkt på förr. Måtte vara en ny uppfinning eller åtminstone
en så kallad förbättrad konstruktion. Fort går den, och se’n vräker
den ju till på köpet af passagerarna.
— Kom, kom, John! manade grefven. Hör du inte, att någon
springer där? När allt kommer omkring, har eremiten på någon
löntrappa kanske kommit före oss ned, och den skurken tänker
kanske nu spela oss det sprattet att underlätta rymmarnas flykt.
— Ja, djäklar i det; det vore inte illa. Nog kan man tilltro
gubbtjufven det alltid.
Grefven rusade uppför den lilla trappan.
— Dörren . . . falluckan är igen, John, stönade han, när han
kommit upp och ej kunde komma längre.
— Då har den ärkebof, som jag trodde mig ha spärrat in
där uppe, i stället spärrat in oss, gnisslade John.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
