Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 30. Räddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
TRETTIONDE KAPITLET.
Räddaren.
Vi lämnade grefvinnan Lilly i det ögonblick, då hon, just som
hon stod i begrepp att skynda uppför repstegen, kände sig omfamnad
af en man, i hvars armar hon af förskräckelse sjönk tillbaka.
— Blif inte rädd, fru grefvinna! sade denne man, när han
hörde Lillys skri och Gretas utrop af förskräckelse. Det är ju jag,
Folke Wallmark. Jag har kommit för att rädda er och ville endast
vara er behjälplig vid uppstigningen på muren.
Som vi veta, hade Folke lagt märke till grefvens och hans
betjänts ankomst.
Vi minnas ännu, att han följt efter dem, när de tvungo
eremiten att föra dem till grefvinnans fängelse.
Folke hade icke kunnat följa dem längre än ned i den
underjordiska kammaren, där man anbringat den hemliga
hissinrättningen.
Där hade han hört, hvad fienderna där uppe yttrat och
följaktligen äfven erhållit kännedom om fångarnas flykt. På hvad sätt
denna flykt försiggått, det kunde han dock icke utgrunda.
Men han fick heller ingen tid att vidare tänka därpå.
Han hörde grefven säga, det han trodde sig ha lagt märke
till flyktingarna där nere på gården.
När grefven återkom till hissen, hade Folke åter sprungit
uppför löntrappan.
Hans hela diktan och traktan gick nu ut på att hindra
förföljarna från att närma sig fruntimren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
