Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 30. Räddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
Därför slog han igen falluckan i afsikt att spärra in grefven
och hans betjänt.
Men eftersom han sade sig, att det nog icke skulle bli så
svårt för de båda männen att bryta upp luckan, skyndade han sig
för att fortast möjligt komma ut till de båda fruntimren och för att
göra dem uppmärksamma på den fara, hvari de sväfvade.
Han kom till det öppna fönstret just i det ögonblick, då
grefvinnan ropade’
— Rädda först mitt barn! Jag kommer efter.
Han såg vid första ögonkastet, hur utmattad Lilly var. Han
såg, hur hon kraftlös åter gled ned från repstegen. Med en snabb
beslutsamhet skyndade han då till för att stödja henne och vara
henne behjälplig. <
Han hade icke högt tillkännagifva sin ankomst af det enkla
skäl, att han ej ville för förföljarna förråda flyktingarnas spår.
Folke trodde fullt och fast, att grefvinnan Lilly genom den
gamle eremiten redan erhållit kännedom om hans närvaro.
För öfrigt hade han ju ingen tid till lång öfverläggning,
alldenstund det nu framför allt gällde att handla raskt och
ändamålsenligt. ,
Hur glad vardt icke Lilly, nar hon kände igen Folkes röst!
Den tanken, att hon hade en vän och beskyddare hos sig,
förjagade hastigt all rädsla och stärkte hoppet om en lycklig räddning
ur faran.
Jag stöder er Lilly, sade Folke. Stig upp; ty Greta kan inte
komma ned på andra sidan, innan vi allesamman ä’ uppe på muren,
alldenstund hon äfven vid nedstigningen behöfver repstegen.
Lilly tvekade ej att följa Folkes råd. Snart hade hon kommit
upp på muren, och Folke följde då raskt efter.
Sedan drog han fort upp repstegen och sänkte ned den på
yttersidan.
Men redan hörde man de förgrymmade fienderna rycka an.
Folke var grefvinnan behjälplig vid nedstigningen.
— Mitt barn . . . Folke, mitt barn! Rädda äfven den goda
Greta! bad Lilly.
Folke skyndade ned med barnet och lämnade det till modern.
När han sedan äfven ville hjälpa Greta att få fast fot på den
vacklande stegen, kom John sättande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
