Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 30. Räddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
Nödtvunget bevingade hon sina steg, fastän det föll sig så
svårt för hen"e att gå; ty bortifrån eremitens hem hörde hon ljudet
af steg, som hastigt närmade sig.
Grefven och hans betjänt hade snart fått klart för sig, att
repstegen, som de användt, icke längre fanns kvar. Men strax
därpå upptäckte de en vanlig stege, som hängde på en krok på
baksidan af huset.
Den stegen ställde de mot muren och kommo på så sätt fort
ut i det fria.
Nu ropade den hycklande grefven.
— Lilly, Lilly, min älskade hustru, hvar är du? O, vänd
om, kom till mig, till din make, från hvilken du genom en uslings
dåd med våld blifvit ryckt! Förlåt, ack, förlåt! Jag skall ställa
den skurken till ansvar. Jag hade kommit för att befria dig ur
de bofvarnas våld och för att ledsaga dig tillbaka till vårt trefna
hem, till vår gemensamma lycka.
Visserligen hörde Lilly sin mans röst; men hon visste ju
blott allt för väl, att det alltsammans endast var hyckleri, paradt
med ångest.
Han var rädd för henne, han hade skäl att frukta, det hon,
sedan hon återvunnit friheten, skulle komma att uppträda som
obeveklig anklagerska mot honom.
Folke insåg det omöjliga i att fort nog fly undan med den
sjuka grefvinnan.
Med en snabb beslutsamhet tillhviskade han Lilly och Greta
några ord.
I nästa ögonblick gömde sig de båda fruntimren i ett tätt
busksnår, och Folke sprang så bullersamt som möjligt åt ett helt
annat håll.
Om en liten stund stannade han och förhöll sig alldeles tyst.
Strax därpå hade han den glädjen höra de båda skurkarna jaga
förbi på ringa afstånd.
— Vi måste upphinna dem, flåsade grefven. Där borta springa
de! Jag hörde alldeles nyss deras steg. Sträck ut, John! Snart
ha de sprungit sig trötta, så att de inte orka längre. Med Wallmark
göra vi hastigt och lustigt upp räkningen.
Grefven yttrade dessa ord, under det han fortsatte att springa
åt det håll, där han nyss trodde sig ha varsnat flyktingarna.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
