Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 30. Räddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
någonting mot grefven och hans medbrottslingar, alldenstund hon,
såsom hon menade, uteslutande själf ville träffa den afgörande
bestämmelsen !
Men hur skulle han väl kunnat motsäga henne, hur skulle
han väl kunnat handla i strid mot hennes önskan, när hon så
innerligt bedjande såg på honom med sina trofasta, klara ögon och med
sin ljufva stämma yttrade-.
— Käre, gode Folke, glöm inte hvad jag bedt er om! Undvik
allt, som skulle kunna bereda mig nya sorger och sinnes skakningar!
Jag vill hellre lida i det förborgade än upptaga striden mot de där
människorna, hvilka skulle finna ett nöje i att pina mig ännu mera.
Jag kan ej lofva er något, hvarigenom ni kanske med tiden skulle
kunna känna er belönad för er uppoffring. Öfverlämna framtiden
åt Guds skickelse! Tänk äfven ni som jag: hellre lida oräct än göra
orätt. Den käre Guden öfverger ej de sina, utan han för allt
härliga igenom och hjälper visserligen, när den rätta tiden och stunden
är kommen.
Folke visste ej, huruvida han vågade tyda dessa Lillys ord
till förmån för sina hemliga förhoppningar eller ej.
Han böjde sig ned öfver henne, förde hennes lilla hand till
sina läppar och hviskade:
— Gud välsigne er, dyraste väninna! Måtte den stund en
gång komma, då ni af fullaste öfvertygelse kan säga : nu är jag
lycklig! _____
Med en tår i ögat stormade han ut i det fria och ålade Greta,
som följde honom ända till dörren, den största försiktighet och
vaksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
