Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 31. Smärtsam öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
Och en högre makt tycktes vilja gynna hennes ädelmodiga
förehafvande.
Den där mannen talade halthögt för sig själf.
Det var enligt allt att döma ett bevis för, att han ännu ej
ägde någon kännedom om, att kammarjungfrun följde efter och gaf
akt på honom.’
Men nu tycktes mannen stanna.
Greta hörde honom yttra:
— För tusan, jag tror det kommer någon.
Greta antog naturligtvis, att den obekante mei dessa ord
syftade på henne.
Hon fruktade, det hon i sitt upprörda tillstånd förorsakat
något buller och därigenom förrådt sig själf. Hur förskräckt vardt
hon icke!
Hvad förestod henne, om mannen upptäckte henne här? Och
hvilka rysliga följder kunde icke en sådan upptäckt hafva för grefvinnan!
Flickan kände sig nära att svimma.
Hon anklagade sig för den största oförsiktighet, för det hon
följt sitt hjärtas maning, och beslutat lyssna på denne person, som
säkerligen var en fiendtlig spion.
Greta ville fly. ■ Men hon kände sina fötter liksom fastväxta
vid marken.
Öfverväldigad af en plötslig svaghet sjönk hon ned på sina.
knän och var ej i stånd att åter resa sig upp.
Då, o fasa, hörde hon, att mannen kom tillbaka rakt emot henne.
I sin ångest kastade hon sig raklång r.ed på marken,
alldenstund hon icke kände sig äga kraft att genom en snabb flykt undgå
det hotande ödet.
Hvad skulle väl för resten en flykt under för handen varande
omständigheter ha gagnat henne? Att hon skulle lyckats undkomma,
därpå hade ju i alla fall ej varit att tänka.
Mannen skulle utan svårighet strax ha upphunnit henne.
Men antag, att hon verkligen skulle ha lyckats uppnå stugan,
så skulle hon därigenom ej ha afvändt faran utan i stället än
ytterligare förstorat den.
Kanske hade då grefvinnan Lilly, uppskrämd ur sömnen och
icke vetande, hvarom fråga var, i första bestörtningen begått någon
oförsiktighet, som kunde ha kostat henne lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
