Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 31. Smärtsam öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
Endast Kramer stod fortfarande kvar, gnuggade förtjust
händerna och jublade:
— Det var min själ inte illa. Så fint jag förde dem bakom
ljuset! Ha, ha! De trodde sig öfverlista mig med sin
bagardotter-historia, men icke förty, så narrade jag dem ändå april. Aj, aj, du
frikostige herre; jag vet nog, hvarför du var så frikostig med
dricks-pängar. Men doktor Brummer betalar också bra, och nu ska’ jag
äfven hos honom förtjäna mig en liten summa genom att för
kontanta pängar till honom sälja den hemligheten, att de förrymda
kvinnorna hålla sig gömda i långe Masses stuga. Men redan om
en timme måste doktorn veta allt, ja, om en timme borde vi
rätteligen redan åter vara här, om vi vilja öfverfalla kvinnorna under
sömnen och bortföra dem.
Kramer skrattade oafbrutet, under det han fort skyndade
därifrån; antagligen gladde han sig ännu alltjämt öfver sin så
vällyckade list.
Men knappast hade han aflägsnat sig en liten bit, innan Greta
for upp, utstötte ett halft undertryckt skri af ångest och förbittring
och i flygande hast återvände fram till stugan.
— Förskräckligt! klagade hon. Vi måste bort härifrån, och
det genast. Den ryslige doktorn! — O Gud! Förräderi.. . Men
himlen vare tack, att jag hört allt detta! Nu skall denne
skurkaktige förrädare, som bedragit grefven, genom mig bli en bedragen
bedragare.
När hon uppnått stugan, stannade hon, hopknäppte
ovilkorligen sina händer och bad:
— Käre Gud, öfvergif oss icke! Detta var din skickelse. Du
förde mig in i skogen, på det att jag skulle bli vittne till den där
scenen och komma i tillfälle att i rätt tid rädda den stackars goda
fru grefvinnan ur den rysliga fara, som hotar henne.
Sedan skyndade hon in i stugan, väckte fort den slumrande
grefvinnan och underrättade henne på skonsamt sätt om sin rysliga
upptäckt.
Lilly mottog denna underrättelse med mycket större lugn och
fattning, än Greta vågat hoppas.
— Du säger ju själf, kära Greta, att det är en Guds
fingervisning, sade hon. Så låt oss då skynda! Jag tänkte
visserligen villfara Folkes enträgna bön att här invänta hans och Hildurs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
