Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 35. Herre och tjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
— Hvad angår ni mig? gnisslade John. Gif mig nyckeln till
ert kassaskåp! Hit med den! Jag återvänder genast till staden för
att hämta mina pängar, och sedan må ni se till, hur ni ensam skall
kunna klara er för polisen!
— Men John då, människa, tänker du springa rakt i famnen
på olyckan? utbrast grefven varnande. Yrkar du på det, att du vill ha
igen dina hos mig i förvar lämnade pängar, så ska’ du gärna få
nyckeln; men så pass lörstånd måste du väl ändå ha, så att du
inser, att du vid din ankomst till staden genast skulle bli häktad. Är
polisen här ute på Stensnäs för att spana efter dig, efter oss, så
bevakar den naturligtvis också våningen där hemma i’ staden.
John utstötte en grof ed.
Genast släppte han grefven.
— Nå ja, det har jag ju också tänkt mig, sade han ilsket.
O, jag arma narr! Hur kunde jag bara vara nog korkad att låta
er ta hand om mina pängar? Nu kan jag inte återvända till
staden, nu har jag inga pängar, bara en ohyggligt lång näsa.
— Lugn. .. men så var nu lugn! förmanade grefven, hvars
hjärta klappade nästan hörbart af ångest. Vänta bara först! Kanske
ha poliserna kommit hit af någon helt annan orsak.
John skrattade bittert.
— Den andra orsaken skulle jag vilja veta, sade han. Jag
antar, att historien med er fru är orsak nog för polisen att ingripa.
— John, fortfor grefven ängsligt, vill du inte ändå försöka ta ,
reda på hvad dessa människor egentligen vilja här?
— Hva’? Skulle jag gå fram och visa mig?
— Ja, betänk bara, John, att om du kunde få veta hvad de
vilja, då vore vi ju med ens befriade från alla sorger och
bekymmer, eller också hade vi då åtminstone visshet och kunde rätta oss
därefter. Förstår du, hur jag menar?
Åter igen skrattade John törgrymmad.
— Naturligtvis, hånade han. Hur ni menar, det vet jag ju
alltid redan på förhand. Ni menar bara det, att jag ska’ ställa mig
i breschen, under det ni själf behagar att helt behändigt draga ert
hufvud ur snaran.
— Men, John, du är ju icke mindre hotad än jag, och hvad
du gör, det sker ju i första rummet äfven i ditt eget intresse. För
Öfrigt förstår du dig ju tusen gånger bättre på spioneri än jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
