Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 35. Herre och tjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
rättvisan, om jag måste sota för allt och du, som ju i alla fall har
betydligt mera på ditt samvete än jag, ginge fri och dessutom lefde
lifvets glada dagar i härlighet och fröjd? Du har att välja på det,
om jag, i fall det kniper, skall vara med eller emot dig.
Det lugn, hvarmed grefven yttrat dessa ord, imponerade på
John.
Visserligen tog han på sig en sötsur min, men han förhöll sig
i öfrigt resignerad och var spak som en fågel, hvilken har fullt klart
för sig, att han är vingklippt, och att hans flykt följaktligen är
stäckt.
Försjunken i tankar, stirrade han en stund dyster och tigande
framför sig.
— Nej, sade han sedan, det går verkligen inte; ty det vore ju
så godt som själfmord, om jag nu sprunge i famnen på bylingen.
Om jag bara visste, hur jag skulle bära mig åt för att få reda på,
hvilken af oss båda de egentligen spekulera på!
— Jag antar, John, sade grefven, att deras härvaro tills vidare
endast och allenast gäller mig. Det måste vara Lilly, som här har
sin hand med i spelet.
— Nå, då måste vi lugnt vänta och se, hvilka mått och steg
bylingen kommer att taga, svarade John. Tjänarna ha ingen aning
om, att ni befinner er här i närheten, och följaktligen kan det icke
heller falla detektiverna in att söka er här. Låt oss lugnt afvakta
tingens vidare utveckling! Kanske lyckas vi något senare lyssna
på de kanaljerna eller af andra personer få veta afsikten med deras
härvaro. Lyckas oss det, så kunna vi träffa ändamålsenligare
förberedelser, än om vi på måfå löpa åstad i ogjordt väder.
Visserligen fann grefven detta Johns förslag inte så oäfvet,
men hans ångest och öro stegrades likväl med hvarje minut.
Blott allt för gärna skulle han velat veta hvad detektiverna
hade på Stensnäs att göra Då såg han dem plötsligt åter komma
ut ur stora byggningen i sällskap med förvaltare Berglind.
De tre männen voro inbegripna i samtal med hvarandra.
Den ene detektiven tycktes förklara något för förvaltaren, men
under det han talade, pekade han än åt det ena, än åt det andra
hållet. ’
Berglind nickade liksom instämmande på hufvudet.
Men det undgick ej grefven, att den gamle, i tjänsten grånade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
